Smlatipacktitaent
Och jag kan ge exempel på varför.
För det första ska man inte ge sig på att försöka komma ihåg ordet "simultankapacitet" eller ens försöka uttala det.
Någonstans mellan hjärnan och munnen går det snett och ut kommer bara "smlatipacktitaent"
Man kan även köpa en French Hot Dog, gå ut från macken, glömma att det är en varm korv man håller i handen, ta en tugga av den, bränna sönder tungan, och inte kunna förstå varför chokladgrodan med vaniljfyllning är så satans varm.
Eller vad sägs om att stanna på Ö&B på vägen hem, gå in, komma ut 10 minuter senare med bl a lakrits, nagellack, hårnålar, handtagsskruv, klösleksak till katterna, rundborste med mera... sätta sig i bilen, och 3 mil senare komma på att det var en iskross jag skulle köpt så jag kunde göra en riktigt fin caprinhia när jag kom hem så jag kunde förtränga alla dumma saker jag gjort idag.
Eller varför inte den klockrena gärningen imorse när jag helt slut i kroppen drar på mig min tjocka vinterjacka och tungt fodrade vinterskor, fast det skulle bli 11 plusgrader idag.
Ja ni fattar poängen.
Tidsomställningen är inte min bästa vän.
Men då har man tur som har alldeles underbara kollegor/vänner som finns där för en när man inte är i sitt bästa esse.
På jobbet har jag två särskilda av just denna variant. Den ena är en tjej på kontoret och vi kommer väldigt bra överens och hon förstår mig, och det hon inte förstår tycker hon är kul och skyller på att jag är värmlänning, vilket faktiskt oftast förklarar saken.
Sen har vi en grabb som sitter i Malmö.
Vi har utvecklat en "jag-ringer-dig-när-jag-känner-jag-inte-orkar-mer"-relation. När det helt enkelt blir lite väl mycket och man behöver andas lite.
Ni kan inte ana hur fruktansvärt skönt det är att ha en sån person.
Som jag sagt tidigare är det ett ganska krävande jobb psykiskt, och om man dessutom plussar ihop det med den här typen av dag, ja då blir det ju som det blir.
Men då, när man känner sig som mest virrig, ringer Jesper. Och så finns det utrymme att bara... ja i mitt fall idag; Fortsätta vara förvirrad men iaf ha någon i andra änden som inte skrattar alltför mycket åt en!
Jesper: Jag har läst igenom din blogg och det finns inte ett enda inlägg om mig!!!
Jag: Har du läst igenom HELA? På riktigt?
Jesper: Ja sen jag fick reda på den iaf.
Det var inte så länge sen han fick det. Men visst hade det varit läskigt om jag hade skrivit om honom innan jag ens kände honom eller visste vem han var?!
(Ja just det Jesper, det hade du inte tänkt på va? Va?! VA?!)
Men vad jag menar är att det iaf känns skönt att ha några man kan skämta med, prata med, bara vara med. Såna där sköna människor.
Så ni norrlänningar som läser här, ingen som vill adoptera han och hans tjej så de måste flytta upp hit? Det hade ju varit ganska fränt!
Nu är det bara 1 vecka och 5 dagar kvar, plus minus, tills man börjar bli normal igen.
Får bara hoppas att det inte kommer en fullmåne på det här.
Jag tror jag begraver mig i soffan med en film så länge... tills jag orkar ta reda på det.
(Förresten... nån som skulle vilja ta på sig att bygga en hemsida åt mig? Jag kan ju inget om sånt där....)
Haha! Du är för bra Matilda :) Du har rätt, det hade varit sjukt konstigt :p
För överig så kan jag absolut bygga en hemsida åt dig, du vet ju att jag jobat med det :)