Så mycket men så lite.

Jag hade tänkt att skriva ett långt inlägg. Om diverse saker. Kanske lite om vad jag gör om dagarna. Mitt krav på en mini-robot-minigrävare till skrivbordet. Min löneförhöjning som faktiskt blev bättre än jag trodde den skulle bli. Om svampar. Om dataspelande. Om cykelfester i byn som var succé. Om vin-klättring-uppför-ranglig-stege-mitt-i-natten-händelser. Vägbyggen och omläggningar. Vänner. Krishjälp. God mat. Framtida semesterplaner.
Ja sånt där ni vet.

Men sen kom jag hem. Tog 2 citodon, åt lite mat, och sen glömde jag allt.
Har ätit citodon i tre dagar nu. Mensvärken from hell är värre än vanligt. Utan tabletter i kroppen vill jag svimma eller kräkas. Mest gråta. Har humörsvängningar till tusen.
Är superhög på jobbet men alla accepterar mig ändå.
Så.

Jag vill mest säga hej till alla. Och säga att jag lever.
Men nu tänker jag gå och dö en liten stund i sängen.
Pappa

Stackars du! Har du fått någon tid för titthålsoperationen än?