Smärta och att ge efter
Ringde urologmottagningen idag för att kolla om de vet NÅNTING om hur allt ska ske närmaste tiden.
Pratade med en sköterska som hade min journal framför sig, och såg att efter röntgen som jag har på fredag så ska jag få ett läkarbesök. Men det blir först på onsdag nästa vecka, då den urologen som har haft hand om mig har tid. Jag försökte lite fint be om att få en tid hos någon annan, men hon avfärdade det med att han (urologen) helst tar det här själv, eftersom han är den bäste de har, och han är insatt i mig och mitt problem.
Jag tackade för hjälpen och la på. Och sen var det kört. Grät konstant i en timme typ. Just den där urologen är den som orsakat den mesta av min smärta, jag vill inte ens vistas i samma rum som honom. Men jag är för "feg" för att säga till att jag vill ha en annan. Jag och sambo ska hjälpas åt och fixa det här, men inte idag. Jag är inte i skick alls. För den ansträngning som blir av en sån enkel grej som att gråta, gör att jag får såna extrema smärtor. Jag gick och duschade och gick sen och la mig på en gång och tog tabletter, men smärtan har vägrat ge sig. Så jag skriver det här medan jag värmer min rispåse, och sen får jag ge efter och ta morfin... för smärtan måste ner, annars är det raka vägen till sjukhuset som gäller igen.
Och det vill vi inte!
Så. Ny dag imorgon. Nya tag! Tjo!
Fyfan vad otäckt hörrö.
Jag hoppas det ger med sig snart och att du får komma på benen illa kvickt!