Snurr snurr klapp och hopp

 
Igår var jag trött, obeslutsam och allmänt nere. Jag sprang på en kompis på Ica på vägen hem, eller snarare, jag stod och kände mig iakttagen, så jag vände på huvudet sakta och där stod kompisen, Och jag gjorde något jag inte trodde jag skulle göra, jag fräste ifrån och var inte särskilt trevlig. I bilen slog det mig hur jag betedde mig och jag blev själv lite förvånad över mig själv, är inte alls likt mig. Så när jag kom hem och det fortfarande inte släppt gick jag ut och sprang och lyssnade på lite klassisk musik. Jag börjar få ihop en lista på Spotify med favoriter. Och när jag sprang förbi ena grannen såg jag att polaren var där så jag gick in dit och bad om ursäkt för mitt beteende, den hade ju inte gjort mig något mer än att överraska mig.
Efter det började jag bli på bättre humör så jag dansade mig genom köket medan jag städade och skuttade, snurrade, hoppade och klappade i händerna. Det var vals, tango, mjuk dans och absolut inte alls liknande konståkningsfasoner men inte långt ifrån.
Mest dansade jag till den här, och kom inte och säg att den inte är catchy:
 
 
 
Jag var obeslutsam, men löpturen fick mig mer beslutsam.
Jag har ju länge funderat på vad jag ska göra med mitt liv och fick en idé för ett tag sen om att kanske starta eget. Ja lugn nu, jag har inte sagt upp mig. Men däremot tog jag beslutet att utbilda mig som diplomerad massör, samtidigt som jag jobbar.
Idag var jag trött som satan när klockan ringde imorse och det resulterade i att jag försov mig big time. Trodde inte hjärnan skulle komma igång, ever, men det gjorde den. Och den höll fast vid beslutet igår. Så när jag kom hem satte jag mig vid datorn, anmälde mig till kursen och betalade anmälningsavgiften.
Så. 22/8 drar det igång. Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid utan jag räknar med att vara klar vid årsskiftet, i och med att jag tänker fortsätta jobba under tiden.
 
Första låten däruppe då? Jo den omnämns i Det Mörka Tornet-serien av Stephen King. Har gjort en låtlista på
Spotify som innehåller alla låtar som på ett eller annat sätt omnämns i böckerna.
Och jag var trött, arg och allmänt less när jag kom från jobbet, pga av lite omständigheter där, så jag visste inte om jag skulle gräva ner mig i en grop eller inte. Men så dök den låten upp och jag blev med ens glad och hoppig igen.
 
Fick även tips av grannarna om en kille som klipper/friserar i grannbyn, så jag fick tag i hans nummer idag och ringde och beställde tid hos honom på torsdag. Klippning samt färgning+noppning av ögonbryn. Blir spännande! Hoppas inte min frisör blir ledsen att jag inte går till henne. Men i mitt försvar så har hon faktiskt stängt nu och jag måste göra det NU.
 
I övrigt är det varmt som fasen här. 30 grader, plus minus nån grad eller fem. Och stentung luft. Kanske inte konstigt man är lättretlig. Plus att jag har mer temprament och inte tål nåt längre.
 
Så nu ska jag gå ut och.... ja... antingen inte göra ett skit eller försöka plantera om mina chilisar. Enda är att jag inte vet HUR jag ska plantera om dem för de är stora som fan plantorna... de kommer knäckas om de står ute, måste bygga in dem såfall på något sätt. Hmm, tål att tänkas på.
 

Turkiet, photoshoot och en massa mer.

Hej.
Det var ett tag sen. Jag har tänkt skriva här länge länge men bara inte kommit mig för. Jag vet egentligen inte varför. Jag ser i min statistik på bloggen att ni är 10-15 stycken som återkommer varje dag. Så till er, ber jag om ursäkt för att ni kanske blir besvikna en gång om dagen på mig.
Men nu kör vi lite ändring på det.
Har ni sett att det ser lite annorlunda ut här? Båten däruppe är borta? Om inte, tryck F5 så får ni se.
 
Har ni tryckt? Japp, då så. Då kör vi, från Turkiet och framåt.
 
Vi åkte till Turkiet, landade på flygplatsen runt kvart i tre tror jag det var på natten. Vi gick ut och letade rätt på vår buss. Visade sig att det bara var vi två samt ett annat äldre par som skulle till vårt hotell, de var också svenskar. Halv fyra cirka var vi framme vid hotellet och lobbyn var helt sinnessjukt stor. Jag glömde helt att fota. På hela veckan. På lobbyn alltså.
Vi fick vår rumsnyckel och receptionisten visade åt vilket håll vi skulle gå. Vi knatar iväg och tar hissen till höger som de sa. Skulle till våning 6 men hissen gick bara till 4. Förvirrade åkte vi ner och jag gick till en bar som var där och frågade killen som stod där hur man tog sig till sexan. Han kunde inte engelska så det sket sig. Men då såg vi sen att bredvid hissarna fortsatte korridoren. Hur kan man missa det? Ja bra fråga, för allt var så sjuuuukt stort? Vi gick iaf en bit till och hittade en skylt vid en hiss som ledde till 6e våningen. Det tog oss kanske 15 minuter att hitta rätt. Då förstår ni vad stort det är, bara "vår" flygel.
Dagen efter gick vi till frukostbuffén. Och här önskar jag att jag hade tagit kort, men det missade vi med. Tänk er en halv fotbollsplan, ca, kanske lite större. Med mat. ALL VÄRLDENS MAT. Vi var så chockade att vi bara stod och stirrade och visste inte vad vi skulle ta oss till. Men till slut grabbade vi tag i en varsin tallrik ur ett ställ och började gå runt. Tog nog 10-15 minuter att bara kolla igenom all mat och sen ytterligare ett tag för att välja ut det vi ville ha och sen ta ett bord. Tänk er en till fotbollsplans storlek, fast utbredd åt olika håll. Så får ni själva sittplatserna. Det här gigantiska rummet med den gigantiska buffén var tre gånger per dag. Frukost, lunch och middag. 1½ fotbollsplan. Ni fattar. Överväldigande.
Dags för en bild kanske.
 

Utsikten från vår balkong, ut mot havet.
 
 
Rakt fram från balkongen. Det är alltså flygeln mittemot "vår". Sen fanns det tre till, som var mot havet. Sen fanns det byggnader/flyglar åt andra hållet också, typ som lägenheter.
 
Vad gjorde vi då? Inte ett smack. Vårt schema såg ut ungefär såhär:
Vakna. Äta frukost. Gå till rummet och göra sig iordning. Gå ner mot havet, hämta handduk, välja solstol nånstans på väg mot havet. Sola. Käka lunch, på buffén för det var lättast och mest utbud. Sola. Fika lite runt 5-snåret. Sitta o chilla lite. Gå och duscha och se första halvleken i första matchen för kvällen i fotbolls-VM. Gå ner till buffén och käka middag. Gå till någon bar (i slutet av veckan hade vi en favorit som hette Edwards Pub) och kolla sista tio minuterna på första matchen. Se någon frågesportsgrej på turkiska som hette Joker. Se nästa match. Gå till rummet. Slockna. Vakna, börja om från början.
En dag bestämde vi oss dock för att åka till Antalya Akvarium. Det var lite omständigt för vi var tvungna att gå och ta ut pengar först, för de tog bara kontanter i taxin, och sen var det rätt så dyrt. Vi spenderade nästan 2500 kr tror jag, bara för den där utflykten. Och den var inte sådär jätteimponerande som den framställts.
Vi var hemma igen runt fyra-tiden så vi hann fortsätta vårt dagliga schema.
Alltså hotellområdet var så otroligt stort så det går inte att förklara. Och lyxigt. RENT. Jag gick barfota en hel dag, både ute och inne. Och när vi kom upp till rummet på kvällen och jag skulle duscha var mina fötter rena. Inte en antydan till något skitigt. De gick och skurade överallt hela tiden, fast man la aldrig märke till dem. Det var på morgonkvisten man kunde se någon, men annars, näe. Jag som annars har lite bakteriefobi (läs mycket) tyckte det var underbart. Kände mig hur trygg som helst.
Utanför hotellområdet dock. På vår utflykt. Så fattigt. Torrt. Skitigt. Miserabelt. Tätbefolkat. Trist. Nej, vi skakade bägge på huvudet och sa att vi aldrig skulle kunna tänka oss att bo på ett sånt där ställe. Hotellet, absolut, men ingen annanstans. Jag kände att det var tur vi bokat ett femstjärnigt lyxhotell, för allt under det hade nog inte varit något skoj. Alls.
Det var varmt, som jag oroat mig för att det inte skulle vara. Mellan 30-35 på dagen och 28-32 på kvällen. Helt lagom!
 
Men. Det finns inte så mycket mer intressant att säga så vi kör en bildkavalkad.
 

Ena solstolsområdet vid en av poolerna.
 
 
 
Vi drack litervis av vatten.
 

Ett av många olika träd och växter. De här gula blommorna luktade gudomligt, men jag kunde inte komma på vad det var för några.
 
 

På väg till bankomaten, mitt på trottoaren, sprang vi på Hubert. En jättestor sköldpadda. Han var också ute på promenad, men blev rädd för oss. En vild sköldpadda. Helt sjukt. Det var faktiskt skyddsområde på vissa delar av hotellet för sköldpaddor, de la bland annat ägg på stranden, och bevakas av personalen typ.
 
 

En kul, JÄTTELÅNG, muräna.
 

En stackars bläckfisk. Fanns två där. De hade varsitt rör. Som de kunde åka upp och ner i. Kunde inte ta sig ut i resten av akvariet. Tyckte ärligt talat synd om dem.
 
 

De hade ett jättestort flygplan (äkta) i tunneln. Det simmade hajar och andra fiskar därikring.
 

En oerhört rolig fisk.
 
 
 
Den här krabaten var rolig. Han stod bara sådär och kikade ut. Tillsammans med en kompis. Och det var här jag insåg att min mobilkamera är grym som fan. Jag kunde zooma in bilden när den var tagen, och se vartenda fjäll/pansar den här lille filuren hade.
 
 

Piren ut mot ena sidan av havet. Disigt som fan så det syns inte här, men det är jättemycket berg där åt höger.
 
 
 
Piren in mot land. Parasollet där hjälper till att skugga pir-baren.
 
 
 
Vårt hotellrum. Jordens största säng. Var minst 2.10 bred.
 
 

Lobby-baren en kväll mellan fotbollsmatcherna.
 
 

Lobbybaren åt ena hållet.
 
 

Markplanet. Ser ni rummet längst bak där till höger, bakom de där som kommer gående mot mig. Därinne är buffén. Gubben vid tavlan putsar skor, med alla möjliga typer av medel i de där piggarna som sticker upp. Ni ser att det är marmor överallt. Det var verkligen så. Marmor. Kliniskt rent.
 
 
 
Vi kikade när några spelade fotboll på ena fotbollsplanen.
 
 

Den här farbrorn såg jag en morgon från balkongen, han var vid pooldelen nedanför oss. Han höll på att ta prover och mäta olika halter av det mesta. Han var väldigt noggrann och höll på säkert en halvtimme eller mer.
 
 

En inzoomning från balkongen innan vi skulle åka hem.
 
 
 Happ. Det var det. Turkiet. Då ska jag försöka hålla resten kort, annars får ni sitta till i övermorgon och läsa.
Sammanlagt var jag sjukskriven 6 veckor på heltid. Och under den tiden har jag bara tagit det lugnt. Jag har solat när det varit väder för det och läst en massa. Började läsa Det mörka tornet av Stephen King, den om Revolvermannen. Herregud vilken bra serie. Läste klart det sista i måndags. 7 böcker. Maaaaaassvis med sidor. Men wow vilket äventyr. Rekommenderar verkligen den för läsning.
Jag har även köpt en lockmaskin för håret, en sån där som matar in håret själv i en behållare som sitter på handtaget och piper när den är klar. SÅ UNDERBAR. Helt klart en av mina bättre investeringar.
 
 
 
Håret blir så fint! Här är en bild på hur det såg ut när jag provade den första gången, tog 20 minuter.
 
 
Ja just, jag har färgat nedre delen av håret rött. Skitsnyggt. Fast mesta färgen har blekts så nu håller jag på att färga igen, medan jag skriver. Förut avskydde jag mitt hår för det bara är överallt och trist. Men nu börjar det bli riktigt långt och fint igen.
 
Öhm. Hmm. Hur jag mår? Jo. Det funkar. Jag sover mer, men inte bra. Jag är supertrött och slut i kroppen, och har ständigt ont. Har ringt Uppsala Endometrioscentrum men de har ingen mottagning förrän 11 Augusti, så det är min plan just nu. Har även fått låna en TENS-maskin av sjukgymnasten på hälsocentralen. Den är lite läskig men funkar bra. Men så fort jag slutar använda den kommer smärtan tillbaka.
Jag har NOLL tålamod och jag blir väldigt fort irriterad och arg. Mitt sätt att lugna mig är att lyssna på klassisk musik och nu även opera på senaste tiden. Så har ni något tips på sånt så hit me.
Började jobba halvtid i måndags och jag kan säga att det redan går väldigt mycket musik i mina öron, hela tiden. Och igår var jag helt slut efter mina timmar så jag slocknade i soffan när jag kom hem, och var inte pigg resten av kvällen efter att jag blev väckt när mobilen ringde.
Så det tar på mig. Mycket. Men, vi ska nog klara av det här med.
 
Helvete vad långt det här blir.
Bilder då. Den överst ni såg, i headern. Jag hade en photoshoot med min kompis igen. Det blev VÄLDIGT bra bilder. Och vi hade kul som satan. Tror han tog ca 865 bilder. Några lyckades vi med iaf.
Men nog sagt om det. Jag vet inte vad jag ska skriva om det, så ni får ett gäng bilder istället. Och med det vill jag väl bara säga; Tack för ni läst igenom allt det här. Jag lovar att bättra mig. Skriva oftare.
Hörs!
 
 
 
 

(Det är roligt att de bästa bilderna blir de när man inte anstränger sig. Här är jag ledsen över att jag lagt mina fotleder rakt i ett etterkaje-bo (rödmyror ni vet, såna där små)... Alldeles uppsvullen och sönderbiten. Han passade på att ta bilden när jag bara tittade upp.)