Som vanligt då.

Att jag aldrig lär mig. Dag tre. Beyond hell. Har de senaste timmarna inte vågat röra mig utifall att jag skulle kräkas av smärtan. Känner mig nästan febrig, inuti kroppen. Bestämde mig för att inte ens jobba hemifrån idag, behöver sova mig igenom det här. Om jag kan. Tog mig upp och tog dubbla tabletter och gick raka vägen till sängen igen. Så nu väntar jag. Jag och Lillkissen. Det är det fina med katter, de viker inte från ens sida när man är dålig.
Imorse kom Lillkissen struttandes upp i sängen, raka vägen till mig, och kröp ihop under täcket mot min mage. Och när han tyckte det blev för varmt la han sig ovanpå täcket istället. Finkisse.
Lajnda

... och här gnäller jag över lite huvudvärk... Skäms på mig!
Jag hoppas du känner dig bättre imorgon!!
Katter är sanna vänner :)