Här ska det vara en rubrik,,,
Long time no see again. Jag har varit på resande fot en vecka och övrigt bara inte haft tid med bloggen. Det går i vågor det där.
Nämnde jag om blodvärden och sånt sist? Nä jag gjorde inte det va? När barnmorskan satte in staven så passade vi på att kolla lite värden. Blodvärdet låg på 133 så det var bra, och blodtryck samt puls låg väldigt bra också. Så det är ju alltid något.
Det gör fortfarande ont i armen av och till, det känns liksom som att det spänner och drar inuti. Ni vet när man har ett djupt sår som håller på att läka. Ungefär så. Fast det är läkt. Svårt att förklara. Men det värker ordentligt i armen av och till. Antagligen är det för att kroppen ska vänja sig vid att det ligger nåt i den. Har jag fortfarande ont när jag ska på återbesök till Lycksele så ska jag fråga om det ska vara så.
Och på tal om Lycksele, så ska jag dit på torsdag och göra en MT. Se ifall de ser nåt spännande.
Annars då? Jo... var i fjällen i helgen.
Där började det snöa som fan och det blev uppåt en decimeter typ med snö. På lördagen var det sånt väder att det knappt gick att vara ute. Så inget skoteråkande då. Men däremot på söndagen. Sambo använde min då hans nya står hemma i garaget. Det brukar vara så när de ska ut och jobba i skogen och dra timmer, då använder han min. Roligt tycker jag ändå att den blir använd. Jag har ju inte lyckats köra så mycket, men den här säsongen ska det fanimej köras.
Att jag inte körde nåt i helgen berodde på smärtan. Den där "tre-dagar-före-mensen-drar-igång"-smärtan. Det började runt 20-tiden på fredag. Tog tabletter vid 21 när jag inte kunde stå upprätt. Vaknade vid 03.00 och trodde jag skulle spy. Lördagen gick ganska bra, kanske bara 7-8/10 på skalan i smärta. Men natten mot söndag, ingen sömn mellan 03.00-06.00 ca. Ont ont ont. Var helt okej sen på kvällen igår, och ingen mens som dykt upp, lite lätt färgade flytningar bara. Sov bra hela natten.
Vaknade imorse och höll på att dö. Fosterställning och andas. Meddelade jobbet att jag kommer in lite senare. Tar tabletter. Efter en timme har jag lika ont. Inser att det här kommer aldrig gå. Har för ont. Nästan så jag somnar/tuppar av. Meddelar jobbet att jag blir hemma. Är vaken till ca 10.00 sen har tabletterna tagit ner värsta smärtan så jag somnar. Vaknar typ halv ett. Helt förstörd. Åker till apoteket och tar ut mer medicin då de andra är slut. Handlar, åker hem, sätter mig och lägger pussel.
Det är en sån där dag där mitt huvud är min värsta fiende. Jag är hyperkänslig och kan knappt hantera något. Huvudet påminner mig om saker jag gjorde förr, dåliga beslut och livsval, visar det fina med allt som gör en melankolisk och ledsen, sen rent och skärt hat. Och medan jag pusslar tänker jag på alla gånger jag suttit på golvet hos morsan och pusslat med katterna. Här ligger lillkissen bredvid bara och sover. Jag ser den gröna mattan framför mig som vi hade i pianorummet. Tänker att jag vill ha ett piano. Minns min hemska pianolärare som fick mig att vilja gråta varenda dag. Minns den snälla pianoläraren på högstadiet som gjorde musiken kul igen.
Sen hör man på radion att det är fars dag på söndag. All reklam på tvn säger samma sak. Breven i postlådan meddelar samma. Glöm inte pappa på söndag. Vilken typ av pappa är din pappa? Taco-pappa? Tapas-pappa? Livsnjutar-pappa? Fredagsmys-pappa?
JA INTE FAN VET JAG!!! vill jag skrika till posten. Samtidigt som jag vet att jag överreagerar. Vi är många i världen som inte har någon pappa längre. Samma som att det är många som inte har någon mamma på mors dag. Eller nån Valentin på Valentine's day.
Äh. Jag är bara känslig. Skithormoner.
På onsdag har jag min första riktiga massagekund också. Fick sms imorse av min lärare att hon bokat in mig. Jag blir lite nervös. Jag har inte hunnit läsa och plugga. Jag har inte masserat någon på veckor. Kommer jag komma ihåg? Usch usch usch. Men det kommer nog gå bra.
Nu ska jag ta tag i mig själv, laga mat och sen lägga klart mitt pussel.