En evig loop

Vet ni vad som är värst? Det är inte smärtan. Det är inte de okontrollerade skakningarna. Det är inte ångesten. Det är inte ens alla 24 blåmärken som uppkommit på min kropp av att helt enkelt ha på sig kläder. Det gör ont. Absolut. Men hjärnan kan övervinna det mesta.
Utom tiden.
Timmarna.
Hur stark jag än är. Hur stark jag än blir. Hur lite jag tänker på det. Eller inte tänker alls. Så kommer timmarna alltid vara värst.
Smärta. Hur många timmar tills jag kan vidta någon form av lindrande åtgärd? Smärta. Oh vad roligt vi hade det på jobbet idag! Smärta. Visst klarar jag det här? Smärta. Jisses vad vi skrattade till bion igår, tårarna bara sprutade. Smärta. Snälla klocka gå lite snabbare? Smärta. Vilken bra bok, undrar hur det kommer gå för dem...? Smärta. Tre timmar kvar. Smärta. Vi tar den här filmen, då borde jag kunna distrahera mig. Smärta. Äntligen, medicin, inget annat har hjälpt på 6 timmar. Smärta. Usch jag är trött, visst måste man kunna sova nu? Smärta. Oj, klockan är bara 18.00, det var kanske lite tidigt. Smärta. Kan inte somna sex timmar senare för kroppen skriker. Smärta. Sover, men spänner mig och vaknar flera gånger av olika anledningar. Smärta. Imorn ska jag hitta på det här och det där. Smärta. Vaknar outvilad med kraftiga bekymmersrynkor mellan ögonbrynen som är omöjliga att sminka över. Smärta. Hej och hopp, medicin och lite jobb på det. Smärta. Hur ska jag orka? Smärta. Om man biter ihop och alltid sjunger en sång i huvudet så märker man inte saker lika väl. Smärta. Hjälp hjälp hjälp. Smärta. Hur många timmar tills jag kan vidta någon form av lindrande åtgärd?
 
Timmarna blir så ofantligt långa. Även "bra dagar" när smärtan inte är så extrem som den varit nu ett antal dagar. Jag kanske... nu var jag på väg att skriva "knappt har ont", men för mig är det ju det, när man har smärta 5-6 av 10 istället för konstant 8-10 av 10. Såna dagar är jag pigg, orkar massa, skrattar mer, tänker mindre. Bra dagar. Men timmarna... de går så sakta. Även om jag bestämt mig på morgonen att det ska bli en bra och fantastisk dag, och det faktiskt är det, så
går
tiden
aldrig
framåt.
 
Smärtan kan man lära sig att leva med. Det har jag gjort. Kan jag så kan vem som helst. Sen att det är påfrestande är ju såklart en helt annan femma. Smärtan kan jag påverka på ett eller annat sätt. Men hur stark och fantastisk jag än är, kommer jag aldrig kunna ändra timmarna.
 

Virrig höna

Suck, långa naglar och fel tangentbord, så kommer man åt tillbakaknappen och allt man skrivit försvinner. Jävla fan, men men. Försöker väl igen då, lite mer kortfattat kanske.

Jag är återförsäljare av vaxljus från märket Partylite, och i veckan hade jag ett party hemma hos en värdinna. Det var väldigt bra erbjudanden så jag skulle passa på att beställa själv också, men idag när jag skulle lägga beställningen kände jag mig lat och orkade inte lukta på doftprover utan tänkte att jag mindes ur huvudet istället. Jag valde doften persimoncider som jag mindes var lite mer åt det söta, syrliga hållet. Men så av en slump så var en av produkterna värdinnan skulle ha slut, så jag tog fram doftproverna för att se vilken som var mest likvärdig den hon hade velat ha.
- Äh lika bra att lukta på den där jag ska ha också då när jag ändå har den uppe...
Och tur var väl det! Satan i helvete, det var ju en av de där starka, kryddiga, superäckliga juldofterna som jag nästan kräks av!! Gud vilken tur att jag fick för mig att dubbelkolla.
Pratade med mamma i telefon samtidigt som jag uppdaterade min beställning till rätt produkt, en trevlig jordgubbshistoria. Dubbelkollade även alla andra kunders beställningar så jag inte knappat fel. Vi la på, klockan gick och kvällen kom och det var dags att skicka in beställningen. Jag knappade in det sista och betalade och skickade in den. Och medan jag installerade skrivaren för att skriva ut beställningen åt värdinnan läste jag igenom sammanfattningen.
Tror ni inte på fan att jag lik förbannat gjort fel på mig själv och tagit bort jordgubben och ersatt den med TVÅ stycken persimoncider?!?!!? Och det är olyckligt nog så att när man betalt och skickat in beställningen går det inte att ändra något.
Jäkla virrhjärna... Ändå både dubbel och trippelkollade jag...
Men men, någon lycklig människa därute som någon gång kommer säga att den gillar den där doften kommer ju få dem av mig. För jag kräks (på riktigt) av lukten.
Heja Jansson!

Men ge mig min jävla kebabrulle!

- Rullkebab, sa tjejen i telefon med en irriterad röst.
- Jaha, ja, kebabrulle, rullkebab, vad ni nu kallar dem, svarar jag igen.
- Så en RULLkebab med vitlöksdressing, inte båda dressingar? säger hon med om möjligt ännu mer irriterad betoning på RULL.
- Ja tack, svarar jag lätt irriterad men med ett leende. En kebabrulle med vitlöksås.
- Jaha ja, säger tjejen och suckar högt och börjar låta stressad. Då tar det en kvart ungefär, en R.U.L.L.K.E.B.A.B. Med vitlöksdressing.
- Tack så mycket!! nästan skriker jag i telefon för jag känner hur humöret och tålamodet är på väg att försvinna och jag inte vill skälla på henne.
 
Nu, såhär en cirka fem timmar senare är jag ju mycket lugnare. Men låt mig ge er bakgrunden först.
Lång historia kort så hade inte min nya läkare fått meddelat till sig att han skulle förnya mina recept på morfinpreparaten. Det blev nån misskommunikation och jag stod helt plötsligt utan medicin alls. Bara Alvedon. Från att ha haft 40 mg morfin i kroppen dagligen i många år. Inte så bra alltså.
Lite mer än en dygn gick jag utan, då de inte förnyade igen när jag ringde akut om det, troligen pga att de var underbemannade. Men abstinensen kommer ju på en gång, den skiter ju fullkomligt i bemanningsplaner. Så ont utav bara satan, febrig, skakig i hela kroppen, höjd puls, lätt ångest, dimmig syn, huvudvärk och förvirrad, samt sjukt stressad.
Lyckas till slut få nya recept, så efter däckbyte (det kom 1 dm snö här igår) kastade jag mig in på apoteket, och visste att jag inte skulle ha ork eller tid att laga mat när jag kom hem för jag behövde jobba, så pizzerian på vägen hem kändes då som det bästa valet.
Ringer från parkeringen vid apoteket och har samtalet med tjejen som svarade. Och jag blev så vansinnigt irriterad. Jävla knäppa norrlänningar som vägrar ge med sig. Nog att Norrland är stort och täcker mesta delen av Sverige, men det finns fler pizzerior söderut och där heter det kebabrulle... för det är en rulle med kebab. Likväl som en rulle med kyckling då heter kycklingrulle.
Nä men häruppe då ska det helt plötsligt kastas om. Rullkebab. Men bara den. Annars heter det kycklingrulle. Falafelrulle. Etc.
VARFÖR I HELVETE SKA DET HETA RULLKEBAB?!
 
Det stör mig så inåt helvete. De flesta häruppe förstår ändå om man säger kebabrulle, men en del som sagt upprepar RULLkebab ett antal gånger... Om det är för de själva inte förstår eller om det är för att vara en vrång och stönig envis norrlänning vet jag inte.
 
Jag trodde iaf att jag skulle bryta ihop när jag väl kom dit och tjejen frågade om jag hade beställt, jag svarade igen kebabrulle med vitlökssås, och när hon hämtade den slog hon in den i kassan och sa;
- En rullkebab med vitlöksdressing, 95 kr.
 
Jag log mitt allra mildaste leende och kände hur det krampade i käkarna, betalade, sa tack så mycket och önskade henne en trevlig kväll.
Satte mig i bilen och svor högt och ljudligt och förbannade hela Norrland för deras knäppa, ologiska, felaktigt grammatiska ord och meningar.
 
Men som sagt. Nu är jag lugn igen. När jag fått i mig medicin. Och ätit.
En kebabrulle.