Send us a postcard

Igår fick jag typ migrän på kvällen, efter jag var klar i stan.
När jag provade linser och hade den där linsträningen så hade de inte några i min styrka, så den på höger öga var för stark och den på vänster för svag. Antagligen påverkade det huvudet mer än jag trodde. Jag var SÅ slut när jag kom hem.
Mamma kommenterade förra inlägget med att det är lättare med glasögon än linser om man tex tappar dem, linserna alltså. Det var faktiskt en av mina frågor till optikern. Först läste jag ju en broschyr om allt det där, sen gick han igenom allt också. Man ska ju sätta in dem INNAN man sminkar sig, och ta ut dem FÖRE man tvättar bort sminket. För att man inte ska få massa skit i dem etc. Jag frågade då hur det blir om man får in smink i dem när man sminkar sig, det händer ju, a lot. Man slinter med mascaraborsten eller det dustar iväg en hög ögonskugga rakt in i ögat. Då kunde man ta ut dem och skölja med koksaltlösning sa han.
Men det där med att tappa dem då. Ja i mitt fall blir det en-dags-linser. I och med att jag har sån kraftig pollenallergi och redan har kliande ögon så är det dumt att irritera dem mer än nödvändigt. Så mamma, om jag tappar en lins till tre katter, ja då tar jag helt enkelt en ny.
Det fanns ju två-veckors och månads-linser, samt dygnet runtare. Men då skulle jag garantera glömma bort eller blanda ihop eller lägga fel. Nä, endags blir nog bra.
Om det ens blir bra.
 
Jag var till läkaren idag, för att få ytterligare intyg på att jag är... ej tillgänglig för exakt alla jobb på arbetsmarknaden. Vi skulle gå igenom min rehabiliteringsplan och lite sånt där.
Det gick väl också... sådär.
Vi gick igenom min medicinlista, tog bort det som inte skulle vara där och förnyade det som skulle förnyas. Vi tog blodtryck, på min begäran, för att jag nästan svimmade imorse. Men blodtrycket såg bra ut. Vi kollade provsvaren från allt vi tog i Lycksele, vilka de i Lycksele inte ens tittat på än... Jättekonstigt. Svaren blev klara i mars tydligen. Men iaf. Blodvärdet var bra, 129, levervärdena var bra/normala, sköldkörtel likaså, kalk, natrium (?) och en drös till var också bra. Allt var bara finfint.
Han skrev ut omeprazol till mig för magen, den har ju börjat kajka ihop. Och någon dag när jag har tid över ska jag boka tid på lab och ta prover för helicobakterier. Han sa att det var något som kan komma i magen och då får man en antibiotikakur. Antagligen ska vi kolla detta eftersom resten av värdena ser bra ut men jag ibland känner mig lite konstig.
Sen träna. Komma igång. Klara mig själv. Hojta till om det skiter sig fullkomligt.
Och skicka ett vykort när jag är klar med min utbildning så de kan hyra in mig.....
Japp.
Han var fullt seriös.
"Det är många som kommer med besvär i nacken eller muskler, som vi läkare inte kan göra något åt. Sjukgymnasterna kan fixa lite grann men det är alltid bra att ha massörer tillgängliga. Bygga ett kontaktnät."
 
Så när jag är klar, då ska jag skicka ett vykort.
Jahopp.
 
Har även kollat arbetsförmedlingen idag. Platsbanken. 950 annonser har jag gått igenom. Gött mör i hövve.
Det sjuka är att de matchat mig mot ca 25 FINSKTALANDE jobb. Jag kan inte ens finska. Inte ens uppgett finska nånstans som en kunskap. Ever.
Myche merklich.
 
Nä vad säger ni? Fortsätta plugga kanske. Hörs!
 
OH! Nä. Kul bild först. Det var det första jag såg imorse. Världens bästa start på dagen!
 
 
 

När man fått för sig man gjort ett bra val

 
 

För två år sen skaffade jag terminalglasögon efter att ha tvingat mig själv till att inse att min huvudvärk och nackspänningar kom från att jag ansträngde ögonen för mycket. Jodå, jag hade ett lätt brytningsfel. Nemas problemas. Valde ut ett par bågar och så var det inget mer med det.
För ett år sen ca började jag väl inse att vägskyltarnas text nog var lite suddig på långt håll. Ja okej, ganska suddig. Min eagle-sight var kanske inte på topp om man säger så. Så jag kilade tillbaka till optikern och frågade hur jag gör för att få glasögon för att se på långt håll med. I ren förnekelse valde jag ett par tunna, silvriga bågar, smala, med lite diskret silver- och pärlemorbling på sidorna. Den snälla optikern Anders sa åt mig att jag bör ju använda dem varje dag, i princip hela tiden, för det mår ögonen bäst av. Jag nickade och log och sa "Absolut!".
 
Yeah right. Ain't gonna happen if you know what I mean.
 
Så kom då en dag för någon månad sen, när det regnade, och glasen på glajjorna blev alldeles prickiga. Jag försökte torka av dem och det blev bara gegga. Jag är en sån där jobbig människa som inte tål EN FLÄCK på glasögonen för det stör mitt synfält sjukt, sjukt mycket. Många lär sig att bortse från det, men va fan, har jag skaffat glasögon för att kunna se ska det ju inte finnas nån skit på dem!
Lite grubbel senare kom jag fram till att jag nog måste skaffa linser. För glasögonen har jag ju ändå inte använt hela tiden; de irriterar mig, gör ont, blir fläckiga, täcker inte upp hela synfältet eftersom jag tog en sån smal båge, och för att jag helt enkelt avskyr glasögon.
 
Tiden gick och jag tänkte väl att någon gång blir det väl, men det dröjer nog. Jag fixar lite större glasögon istället till att börja med. Kanske solglasögon med styrka också, jag vill ju kunna köra bil i sommar utan att se skitkasst. Så förra veckan var jag iväg och kollade ut lite bågar. Då berättade den snälla optikerassistenten att jag behöver göra en ny synundersökning eftersom den senaste jag gjorde var 2013. Det kan ju ha hänt en del med ögonen sen dess. Ja, inte mig emot, jag tycker ju själv jag ser sämre så. Hon bokade in mig måndag, idag. I bilen hem satt jag och funderade och till slut bestämde jag mig för att ska jag ha linser, så är det tamesatan lika bra att få det överstökat. Ringde upp butiken igen, bokade om till lins-synundersökning och med det även linsträning. Idag måndag.
 
Så gick fredagen, så kom helgen, så gick helgen, så kom måndagen och den lille herrn gick hem till mäster skräddare igen. (känner ni igen barnsagan?)
 
Jag gjorde synundersökningen först där det visade sig att jag hade rätt, jag ser sämre, på ena ögat. Det positiva är att jag nu har likadant brytningsfel på bägge ögonen. -1,25 eller nåt sånt där.
Efter det fick jag träffa snälla Anders igen, som hjälpte mig med glasögonen sist. Han skulle hålla i linsträningen. Han är väldigt snäll, lugn och pedagogisk. Och har tålamod. Mycket tålamod.
Med linserna verkar det som jag kanske behöver två olika sorter, för den ena funkade inte riktigt i mitt vänstra öga......
Nemi fick börja det här inlägget och hon får även avsluta det:
 

(Med lite redigering att jag faktiskt behöll humöret, linsträningen pågick tillsammans med en liten kille som hette Nemo *coolt namn* som INTE kunde hålla igen känslorna. Och jag ska fortsätta prova linser hemma, när jag får dem om två veckor, de hade inte min styrka hemma.)
 
To be continued......