Veet Spawax - omgång 2

 
Så okej, för den som inte redan visste, så är jag en Buzzador. Det innebär att jag blir erbjuden kampanjer för diverse saker och jag ska då i gengäld prova, recensera och återkoppla om produkterna.
Via Buzzador har jag alltså fått detta Veet Spawax-kit.
 
 
Första gången jag provade tyckte jag att det var lite kletigt men i övrigt blev jag glatt överraskad. Vaxning har för mig alltid varit förknippat med enorm smärta, många tårar och svordomar. Och här kändes det knappt.
 
Idag körde jag en ny omgång på ena benet. Det första jag hann tänka redan innan jag började var att spateln fortfarande hade vax på sig sedan förra gången jag provade. Det hade varit smidigare med en ny spatel. Det blev inte särskilt jämnt.
Men annars var det som jag trodde att det skulle bli, visst är det kletigt, men man lär sig mer och mer för varje gång. Man blir snabbare på med vaxet, man drar undan trådar snabbare och får ett helt annat flyt i det.
 
 
På ett sätt är det svårt att få det jämnt vaxat eftersom man inte riktigt kan kleta hela benet på en gång, det blir inget bra med borttagandet. Jag tycker det är lättast att göra kortare remsor, kanske max 15 cm långa och 2 spatelbredder breda. Som ni ser på bilderna ovan har jag dessutom ett mellanrum emellan. Så jag kör omlott liksom.
 
Nu till nackdelarna med detta:
 
 
Fnaset. Resterna.
 
 
Det blir småfnas kvar, det är oundvikligt. Och i instruktionerna står det att man tex kan ta bort vaxresterna med lite babyolja. Ja, det vet man ju sen de där vaxremsorna man värmer mellan händerna att man kan göra, när de där aloe-servetterna tagit slut. Men, till skillnad från vaxremseförpackningarna så får man inte med några sådana servetter. Och babyolja... sesamolja... olivolja... Det blir inte lika bra. Det tar tid.
Jag spenderade LÄNGRE tid att försöka få bort resterna, än vad jag spenderade på att vaxa. Och då hade jag ändå försökt lägga omlott sådär så eventuella rester skulle följa med.
 
 
Såhär såg mitt ben ut, efter en stunds gnuggande. Enda fördelen med gnuggandet är väl att de få hårstrån som inte följde med vaxningen nu är bortgnuggade. Men ja, röd och irriterad hud av friktionen.
 
Nackdel nummer två:
 
 
 

Själva bollen. Smidig i sig, om än lite stor. Men ni ser på kanten? Vax som automatiskt hamnar där. När man lyfter upp det med spateln blir det som trådar som följer med och de hamnar på kanten och stelnar halvt om halvt. På den här ska det vara ett lock, men som det är just nu kan jag inte få på locket för det suger fast och vaxet "limmar fast" locket. Jag väntar just nu på att vaxet ska stelna helt så kanske man kan bryta loss det och lägga tillbaka i behållaren, men det känns som det borde gå att lösa smidigare?
Här ser ni även spateln som ligger ovanpå. Jag har värmt den flera gånger och "skrapat av" vaxet men ändå är den full i vax. Och det går inte att bryta av från den, även när vaxet stelnat.
 
Så feedback till Veet:
  1. Skicka med fler spatlar i huvudkartongen. Sälj spatlar i separata förpackningar, ungefär som era vaxkakerefills.
  2. Aloe-servetter. Det ska inte behöva ta längre tid att ta bort rester än att vaxa, då väljer man hellre en annan mer smidig metod än vaxning. Även där sälja separata förpackningar.
  3. Se över "bollen", går det att göra nån annan form av kant? Sluttande?


Annars tycker jag nog detta är den mest smidiga och smärtfria metod av hårborttagning. Resultat som håller länge.

#veetspawax #spawaxbuzz #veet #buzzador

Att se magi

För massa med år sen fick jag för mig att se filmen Twilight. Jag hade "stått emot" ganska länge eftersom jag tyckte det var löjligt kärleksdravel och vampyrskit. Unnecessarily in that order. Och filmen knocka mig totalt. Inom en vecka hade jag köpt bok ett. Och läste ut den på ett dygn. Efter stor frustration av väntande i tre dygn fick jag äntligen bok två och tre, vilka jag läste ut de följande tre dygnen. Filmen såg jag om många gånger och likaså uppföljarna. Ett tag kändes det som de var mitt liv. Att jag var deras liv.
Nu, ganska många år i efterhand, tycker jag att filmerna är skit. Speciellt de sista. Completely bullshit. Men böckerna är lika bra. Varje gång jag läser dem är jag klar inom loppet av några dagar. Och även om jag vet hur de slutar så blir jag lika hänförd varje gång. 
Det är magi.
 
Efter några år stod jag på Arlanda. Inne på Pocket Shop. Jag hade en flygresa framför mig och ingen bok. Just den dagen hade de "tag tre betala för två" och jag stod länge och försökte välja nåt. När jag nästan hade gett upp vände jag mig om och såg på ett bord, The Hunger Games av Suzanne Collins. Jag hade hört talas om böckerna och att de skulle vara väldigt bra. Jag minns att jag stod och tänkte för mig själv att det var verkligen inte min typ av bok, en massa ungar i en arena som ska döda varann. Men så kom jag att tänka på Twilight och mina fördomar med dem och vad fel jag hade. Så jag köpte dem. Alla tre på en gång, jag hade lärt mig min läxa.
Innan jag hade satt mig på planet och flugit hela vägen hem hade jag läst halva första boken. Inom fyra eller fem dagar var jag klar med alla tre och det var en resa utöver det vanliga. Jag hade levt mig in i Twilights värld, men i den här världen var jag verkligen där. Fysiskt. Jag drömde om det på nätterna och det var så verkligt, livet inne på arenan, att det var riktigt skrämmande.
Så kom första filmen. Som var riktigt bra. Tills den inte var bra längre. När man började tänka efter. Inte som boken. Man kände sig rentav besviken. Tvåan var betydligt bättre. Trean satt jag mest och flinade eftersom jag visste vad som skulle hända och ingen annan visste för de inte läst böckerna. Och jag väntar än på sista filmen med spänning för att se om de ska klara av att göra den lika bra som slutet av tredje boken.
De här böckerna, liksom Twilight, har jag läst otaliga gånger och de är lika bra varje gång. Trots att jag vet vad som händer. De hänför mig, varje gång. 
Det är magi.
 
Så kom filmen Divergent. Som jag hade så otroligt höga förväntningar på. Som verkade så bra. Som man efteråt när man gick ut ur biosalongen bara tyckte var en halvokej rulle. Besvikelse.
Men av någon anledning, ca ett halvår efteråt, fick jag för mig att läsa böckerna. Med tanken i huvudet "Det stämmer bara inte. Det är något som fattas."
Och visst fasen var det så. Vi var i fjällen och jag hade så himla ont en natt och kunde inte sova, så jag köpte en e-bok och började läsa. Och kunde inte sluta. Bokstavligen talat. Jag läste hela natten. Efter en vecka hade jag läst alla böcker och jag grät de största krokodiltårarna över en bok sen "Sagan om drakens återkomst" (vilken också borde tas upp här men är för stor och värdefull historia att den förtjänar ett eget inlägg).
Det var en av de mest fascinerande och fängslande böcker jag läst på länge. Och jag är stensäker på att jag kommer läsa dem flera gånger. 
Det är magi.
 
Och för nåt år sen stod jag på Ica och kollade dvd-filmer i brist på annat. Jag fastnade för en film som hette "Beautiful Creatures". Jag hade läst nån recension om den filmen där de lovprisade den och jämförde med Twilight men att den skulle vara än bättre. Så med stora förhoppningar såg jag filmen. Och redan 20 minuter in hade jag tröttnat. Tyckte den var rena smörjan. Och ju längre in i filmen jag kom desto mer övertygad blev jag att regissörerna inte visste vad de höll på med. Total chaos. Inget sammanhang. Det kändes som de hoppade över en massa och den släpiga sydstatsdialekten hade kanske funkat om de inte valt helt fel skådespelare.
Så kom det en dag när jag och en kollega pratade bra böcker man fastnar i. Och hon nämner Beautiful Creatures. Lovordar den. Hennes absoluta favoritböcker. "Läs dem, det finns inga bättre böcker". Jag sa bara kanske, med filmen i åtanke fortfarande. Inte en chans att de kan vara bra.
Men då är jag ju en sån där som inte kan låta bli om någon rekommenderar något. Så jag köpte bok ett och två på rean nu i vintras. Men lät dem ligga. Hade ingen lust. Tvekade fortfarande. 
Tills igår. Det var dags att börja en ny bok och jag valde den. Den liksom skrek på mig. Ni vet hur det där kan vara. Jag började läsa. Och kunde inte sluta läsa. Efter 22 timmar var jag klar. Då hade jag räknat in 8 timmars sömn, 6 timmar övrigt. Då hade jag alltså läst ut boken på 8 timmar. 
Så. Fantastiskt. Bra. Bok.
Men jag kunde inte låta bli att se filmen igen direkt efter jag läst klart. Jag ville se om jag verkligen mindes rätt. Inte kunde väl filmen vara så dålig när boken var så förbannat bra? 
Men shit så dålig. Fruktansvärt dålig. Det var vissa saker som överensstämde med boken, några meningar hit och dit, men i övrigt fanns det inget som stämde. De hade ändrat handling, slut, känslor, ja allt egentligen. 
Jag satt där och tänkte för mig själv hur sur jag blev. Hur kan man som regissör, ta en bok, läsa den och tänka "hey det här gör vi film på, shit vad bra bok", och sen ändra allt och ta bort det viktiga.
Jag vet att man inte kan ta med allt, det blir för mycket. Men att inte ens få med själva storyn. Det är ett misslyckande i mina ögon. 
Det står ju alltid "Based upon the novel Beautiful Creatures by......" i eftertexterna, men i det här fallet kan de inte läst boken. Ingen skulle mangla sönder en sån bra story. 
 
Så filmen är egentligen anledningen till att jag skriver. Filmer är till för att hänföra oss. Ta oss till platser, visa oss platser vi inte visste fanns. Träffa personer vi kan identifiera oss med, bli rädda för, visa oss vägen och vara en tillflykt. 
Och det är de. 
Men jag ber er att inte glömma böckerna. Att läsa lyfter en till helt nya nivåer. Låter hjärnan skapa alla karaktärer och platser, så som man själv vill. Författaren hjälper oss bara att se.
Att se magin. 
 
Så om ni ursäktar så ska jag förlora mig själv i fortsättningen om Ethan och Lena och den fantastiska och hänförande resa de precis dragit in mig i.
Ett tips, gör det ni med.

Bajs-spray!

So let's talk about some poop again.
 
Kommer ni ihåg denna dära bajs-sprejen? En spray som man sprayar ner i toastolen INNAN man skiter och det luktar bara gott?
Jag köpte ju två såna flaskor och satan i gatan vad de är bra. Man kan ha rena diarré-köret och lukta satan i helvetti, men splosch splosch i toan o det doftar godaste gott.
Efter min vecka i Stockholm gick min kropp bananas och jag hade så förbannat ont hela veckan. Och när min mage krampar och gör ont så trycks tarmarna ihop mer, antar jag iaf, och magen är inte bra alls. Allt jag äter går rakt igenom kroppen typ.
Så då kom det sig att jag satt på jobbet runt lunchtid en dag förra veckan. Känner krampen i magen. Kallsvettas. Känner paniken komma krypandes. Inser att det inte är nåt skoj som vill komma ut ur den där magen. Så jag grabbar tag i min bajs-spray ur handväskan, orka ta hela väskan liksom, ner med sprayen i byxfickan, halvkutade iväg till toaletten. Hinner bara in och låsa dörren när jag känner att det börjar bli blött på mitt lår. Jag fattar på en gång att det är sprayen som läckt. Slänger ner näven i fickan och får upp sprayen. Det var inte så att hela "locket" lossnat, utan den hade liksom skruvat upp sig lite. Så EN ENDA DROPPE hamnade i min byxficka.
No big deal? Nä kanske inte. Om det inte vore för att det STANK. Då menar jag verkligen STANK. Självklart luktar ju sprayen skitgott. Men nu kan jag förstå hur det kan räcka med 4 sprut i toan för att dölja även den mest vidrigaste stank som kan komma ur en kropp.
För den där enda droppen, den höll fan på att ta död på mig resten av dagen. 6 timmar jobb till. Jag la t o m en filt över benen medan jag jobbade för att försöka hålla stanken borta.
Och på vägen hem i bilen fick jag stanna halvvägs vid affären bara för jag klarade inte av att sitta i bilen med stanken.
Jag hade LÄTT kunnat ta kål på en Bisonoxe med den där droppen. Jises i helvetti.
 
Men. Det roliga då.
Det var ju hos Mona som jag fick höra om den här sprayen. Jag har läst hennes blogg i flera, flera år, och ibland skrattat så jag kissat ner mig, för hon är så satans rolig. Det finns en del inlägg tex om när hennes dotters hamstrar dött (inte alls roligt) och de fått stå i Finhooden och sjunga "Pärleporten" för full hals vid begravningen i trädgården... hahaha.... ni måste nästan läsa det själva.
Men iaf. Mona tipsade då om sprayen. Jag beställer den. Använder den. Tycker den är skitbra. Hon likaså. Hon lägger upp ett inlägg samma dag som min spray-incident, att hon promotar och lovordar den här sprayen dagligen, säljer hundratals i veckan, och har själv inte med sig någon i handväskan när hon väl behövt en.
Så jag kommenterar det inlägget, sent på kvällen, fortfarande med "doften" i näsan och migränen hägrandes. Sen tar det en dag eller två och jag läser hennes blogg igen.
Ser ett inlägg som heter "Älska klantrövar". En av hennes läsare har kommenterat om bajssprayen. Läser igenom det och inser att det är ju för fan JAG! Åååh vad jag skrattade.
 
Kontentan av det hela?
KÖP SPRAYEN! -----det gör du HÄR!
Bästa gå-bort-presenten, tuliainen eller bara till sig själv/familjen.