Learn to dance

 
Jag börjar inse mer och mer att vården i Sverige är värdelös, i mitt fall. Jag har varit till läkaren två gånger senaste månaden. Ville byta ut mediciner första gången vilket vi inte gjorde, på ett sätt var det bra då han sa att han inte hade några bra erfarenheter av den medicinen SMÄRTREHAB tipsat om. Smärtrehab, som alltså är specialiserade på den typen av problem med smärta som jag har. Så vi struntade i den alltså, men tog en annan som jag ska ta från ägglossning fram till mens. Dock är det också en antidepressiv medicin. De funkar ju inte. Vi har ju provat. Nästa steg är att ta bort dessa och sen prova Lyrica. Men det är en narkotikaklassad medicin som är väldigt stark och beroendeframkallande. Skulle helst se att jag slapp den.
Besök nummer två hos läkaren var för att få ett intyg om mitt sjukdomstillstånd för att kunna söka om högriskskydd hos Försäkringskassan, så jag slipper karensdagarna. Väl där hos honom, han är jättebra så inget ont mot honom så, så säger han "ja vad ska vi skriva som sjukdomstillstånd då? Väl dokumenterat sjukdomstillstånd står det här"..... Ja. Ingen läkare vill ju sätta en diagnos på mig utan håller fast vid att jag inte borde ha ont, det borde gå över. Så JAG fick säga "kronisk neuropatisk smärta". Det står nånstans i någon anteckning från någon instans så det är väl det närmaste diagnos vi kommer.
 
Just nu har jag en crosscheck-lista.
1. Få iväg papprena till försäkringskassan om högriskskydd
2. Få iväg papprena till Patientförsäkringar för arbetsinkomstförlusten
3. Skicka en ansökan/förfrågan till Strängnäs/Huddinge för undersökning/hjälp
 
Eller egentligen har jag fler såna listor.
Saker att prova crosscheck-lista, unscrambled.
1. Simma
2. Sola
3. Springa
4. Akupunktur
5. Floating
6. Äta ännu mindre portioner och kanske mer ofta
 
Saker att sluta med på heltid crosscheck-lista.
1. Alkohol i alla former
2. Socker
3. Tung mat
 
Nog om listor.
 
 
Men tillbaka till medicinerna då. Hjälper de? Ja, det gör de. Insåg imorse att jag missat att ta kvällsmedicinen igår. Hade så sjukt ont i njurområdet när vi åkte till jobbet. Det pulserade, brände, högg, stack... ja allt. Och då satt jag och tänkte på det där som läkaren sa när jag var där.
- Tanken är ju att du ska minska medicinen så fort som möjligt, att du inte ska behöva äta den så länge.
Jaha ja. Jo. Visst. Självklart är det just det jag vill, men om jag nu känner att den faktiskt tar bort den värsta delen av smärtan (jo jag har kvar en "grundsmärta" trots medicinen), och jag får sjukt ont utan. Då kan det ju OMÖJLIGT vara en neuropatisk smärta som ska gå över, när medicinerna som är till för att ta bort de där impulserna permanent, inte fungerar. Såfall borde ju jag vara frisk vid det här laget, efter att ha ätit medicin i nästan 1½ år.
Men vad vet jag?! Jag är ju bara patient som känner min egen smärta och kropp.
 
Vet ni vad vården? Jag är bara pissed och less på er nu.
 
 

Sömnlöst

I fyra nätter har både jag och S sovit som skit. Eller snarare, knappt sovit alls. Hur man än försökt, eller inte försökt för den delen med, så har det inte gått att somna. Man bara vrider och vänder på sig.
Så igår frågade jag om vi inte skulle lägga oss i ett annat sovrum, för att se om det blir bättre.
Sent på kvällen var det, och ingen av oss hade lust att bädda nytt i nån säng. Så vi struntade i det.
Och när vi låg och vred och vände på oss kom jag på att jag inte lyssnat på musik senaste nätterna, i hopp om att kunna sova.
Och då slog det mig. Det är ju därför vi inte kunnat somna. S brukar alltid kunna slocka när som var som. Oftast hinner han inte höra mer än 1½ låt (som jag misstänker att han egentligen inte hör) innan han somnar. Och jag brukar ta mig igenom 4-5 kanske.
Hur jag kom på idén från första början att INTE lyssna på musik kan jag nu inte förstå. Det är ju det jag gjort i snart 10 år. Inte när jag sover någon annanstans, tex hos svärföräldrarna eller i stugan i fjällen eller någon annanstans. Där går det bra.
Men hemma. I mitt hem. I min fristad. Där måste jag ha min musik. På natten.
Så igår kväll provade jag att sätta på min playlist på telefon som heter "kväll". Soundtracket från delvis första och delvis andra Twilight-filmen. Jag har en del playlists, men den där är den första och enda som min kropp känner igen från första tonen.
Och ja, det funkade. S somnade efter 1½ låt ca.
Och jag efter 3.
Och för första gången på flera dagar, gick det att sova.
 
Jag brukar alltid säga att det inte finns några måsten, bara det man vill eller inte vill.
Men det här är nog ett måste i mitt liv.
Min kropp behöver den där musiken för att kunna slappna av, så därför måste jag ha den.

Spring spring spring

Kompade ut två timmar tidigare från jobbet. Tyckte det kunde vara skönt.

Fick då plötsligt ett ypperligt tillfälle att träna lite. Ni vet springa på crosstrainern jag köpte enbart för just det ändamålet.

8 min. Sen stendöd.

Men 8 min är bättre än inget.

Jag ska andas några minuter, och sen köra 8 till.

Liiiiiiten risk att jag kanske svimmar av för jag är så otränad!

Men bara en liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiten.........