Smärtrehab

Just nu har jag lunch, tänkte skriva lite lätt bara i brist på annat. Kommer ett mer utförligare inlägg imorn kväll antagligen om allt, när det är klart.
Dagen började med en läkare. Inte den jag skulle träffa för hon var sjuk, utan en annan. En sån där kvinna som var väldigt "kompis" med en. Mycket ansiktsuttryck och gestikulerande. Sådär så det slår en flera gånger "tar hon mig på allvar eller vad är det hon gör egentligen?". Lagom flummigt kändes det, även om det på samma gång kändes som om hon lyssnade och förstod.
Efter det satt jag väntrummet och pratade med en dam där, som kom från Skellefteå. Snacka om att två personer kan uppleva och hantera saker olika. Hennes liv var skit, smärtan förstör allt, hon måste sluta jobba förstår väl hela världen, finns inget positivt kvar i hela världen, ett under att man orkar leva, allt för en jävla fyrhjuling.
Där och då kändes mina "problem" inte så hemska längre. Herregud vad mycket skillnad ens inställning gör. Självklart är jag också negativ och less ibland, men inte sådär.
Sjukgymnast blev det sen. Kände och klämde och frågade saker. Hon låste fast sig på mitt jobb, och stressen.
Tillbaka till väntrummet. Ny dam. Positiv dam. Som blev fascinerad att det var andra gången jag var där. Hon hade samma läkare nu som jag hade sist. Vi pratade lite om henne, hur flummig hon är men ändå väldigt kompetent och vet vad hon pysslar med. "De gör underverk här, helt klart, men tyvärr inga mirakel, hur duktiga de än är kan de kanske inte hjälpa en helt så smärtan försvinner". Klok dam. Även hon hade nervsmärta i ryggen. Det hade för övrigt dam ett också.
Sen blev det dags för socionomen. Ytterst trevlig kvinna. Jag hade ju en vag aning om att hon och psykologen som jag ska träffa härnäst, skulle låsa in sig på resten av mitt liv tidigare, än det som är nu. Sagt och gjort. Jag förklarade vad som hänt senaste året. Hon fastnade direkt på pappas bortgång. När hon då förstod att jag inte är härifrån togs det livet upp. Hon frågade allt. På ca 50 minuter pratade vi om nervsmärtan och den här händelsen ca 10 minuter. Resten var om mitt "oerhört intressanta och händelserika liv". Däremot fick jag iaf en nyttig sak med mig. Man kan ansöka hos försäkringskassan nåt högriskskydd, för om man vet att man kommer ha minst 10 frånvarodagar från jobbet pga ens hälsotillstånd under ett år. Man får då ett läkarintyg som skickas in med ansökan. Då slipper man karensdagarna. Så det ska jag nog fixa.
Ja. Men härnäst då. 13.15 ska jag träffa psykologen. Ska bli väldigt intressant att se vad hon säger och frågar efter. Om hon kommer snöa in sig på nåt särskilt. Jag gissar på tidigare "jobbiga händelser" i mitt liv, som JAG redan bearbetat och är klar med. Men, det hon frågar kommer hon få svar på. För sån är jag.

Efter det är dagen slut här. Då ska jag invänta Sebbe och så ska vi gå och se den nya hunger games filmen. Tror den kan vara riktigt bra.
Fastra

Hoppas psykologen inte gräver för djupt så den ringer din gamla faster och ber om förklaring.
Skämt å sido, hoppas dom hittar på nåt riktigt bra. Kram