mamaja

Sen jag kom hem har en liten inicident hänt, än så länge.

I torsdags kväll (vid 22-tiden) pratade jag med min ena kusin i telefon, och hon skvallrade om vad jag missat i södra sverige. Tex när hennes bror råkade skada sin tumme och hon tog hand om honom.

Jag och sambo har funderat länge vad som hände honom, eftersom vi hade sett lite mystiska uppdateringar på facebook.

Så i alla fall gick jag upp från sängen för att gå till vardagsrummet och berätta för sambon vad som hade hänt.

Och mitt i berättelsen blev jag väldigt varm och yr, och sambo såg väldigt... orolig ut. Så då tittade jag ner på min påse och såg att den var mörkt blodröd. Jag hade inte direkt ont, men mådde pyton. Så sambon hjälpte mig ner i sängen igen och vi ringde avdelningen om råd.

De tyckte att det är normalt med lite blodblandat så vi skulle avvakta till fredagen och se om urologerna hade något annat att säga om det.

Sagt och gjort la vi på, men så började jag känna mig oerhört kissnödig. Sambon hjälpte mig upp så jag fick gå på toa. Och då var urinen nästan bara blod.

Då blev jag lite nervös igen... För man vet ju att blodblandad urin aldrig är bra, det kan vara ett tecken på njursvikt etc. Så vi ringde 1177, som i sin tur sa att det var bättre vi pratade med avdelningen igen. Sköterskan på avdelningen visste inte vad hon skulle göra så hon bad mig vänta lite så en jourläkare fick ringa upp mig.

Så vi väntade och sen ringde det en läkare. Hon bad mig förklara allt och sa sedan att det inte var farligt alls. Det som hade hänt var att ett litet blodkärl i njuren hade spruckit, och att sånt händer ibland när man har en sån där kateter. Huvudsaken var att det fortfarande rann som det skulle, att det inte blev stopp. Hon tyckte också att vi skulle ringa till urologerna på fredagen bara för att de skulle vara meddelade om läget.

Så vi proppade mig med tabletter och till slut somnade jag.

 

Sov hela förmiddagen på fredagen, missade telefontiden till urologerna, pratade med avdelningen igen som sa att händer det något under helgen får vi ringa dem såklart.

Igår hade jag inte så himla ont, det var hanterbart. Idag däremot är det värre. Imorse trodde jag att jag skulle krevera för det sprängde så. Så dubbla tabletter och mera sömn så kändes det bättre.

 

Mamma kom hit igår och ska leka sköterska åt mig en vecka eller så. Det kan behövas, för jag är oerhört begränsad.

Jag har räknat ut att jag orkar göra en "större" grej per dag. Igår tex var det att duscha. Idag ska det antagligen bli att gå uppför trappen. Sambo ska ha en liten sammankomst med några polare, Fifa 13 har kommit ut, så de ska ha liten turnering.

Så då är det bäst jag förpassar mig till övervåningen.

Blir spännande att se om det går, eller om jag får ge upp halvvägs och stanna där. I trappen alltså.