mamaja

Vet ni vad som är värst? Det är inte smärtan. Det är inte de okontrollerade skakningarna. Det är inte ångesten. Det är inte ens alla 24 blåmärken som uppkommit på min kropp av att helt enkelt ha på sig kläder. Det gör ont. Absolut. Men hjärnan kan övervinna det mesta.

Utom tiden.

Timmarna.

Hur stark jag än är. Hur stark jag än blir. Hur lite jag tänker på det. Eller inte tänker alls. Så kommer timmarna alltid vara värst.

Smärta. Hur många timmar tills jag kan vidta någon form av lindrande åtgärd? Smärta. Oh vad roligt vi hade det på jobbet idag! Smärta. Visst klarar jag det här? Smärta. Jisses vad vi skrattade till bion igår, tårarna bara sprutade. Smärta. Snälla klocka gå lite snabbare? Smärta. Vilken bra bok, undrar hur det kommer gå för dem...? Smärta. Tre timmar kvar. Smärta. Vi tar den här filmen, då borde jag kunna distrahera mig. Smärta. Äntligen, medicin, inget annat har hjälpt på 6 timmar. Smärta. Usch jag är trött, visst måste man kunna sova nu? Smärta. Oj, klockan är bara 18.00, det var kanske lite tidigt. Smärta. Kan inte somna sex timmar senare för kroppen skriker. Smärta. Sover, men spänner mig och vaknar flera gånger av olika anledningar. Smärta. Imorn ska jag hitta på det här och det där. Smärta. Vaknar outvilad med kraftiga bekymmersrynkor mellan ögonbrynen som är omöjliga att sminka över. Smärta. Hej och hopp, medicin och lite jobb på det. Smärta. Hur ska jag orka? Smärta. Om man biter ihop och alltid sjunger en sång i huvudet så märker man inte saker lika väl. Smärta. Hjälp hjälp hjälp. Smärta. Hur många timmar tills jag kan vidta någon form av lindrande åtgärd?

 

Timmarna blir så ofantligt långa. Även "bra dagar" när smärtan inte är så extrem som den varit nu ett antal dagar. Jag kanske... nu var jag på väg att skriva "knappt har ont", men för mig är det ju det, när man har smärta 5-6 av 10 istället för konstant 8-10 av 10. Såna dagar är jag pigg, orkar massa, skrattar mer, tänker mindre. Bra dagar. Men timmarna... de går så sakta. Även om jag bestämt mig på morgonen att det ska bli en bra och fantastisk dag, och det faktiskt är det, så

går

tiden

aldrig

framåt.

 

Smärtan kan man lära sig att leva med. Det har jag gjort. Kan jag så kan vem som helst. Sen att det är påfrestande är ju såklart en helt annan femma. Smärtan kan jag påverka på ett eller annat sätt. Men hur stark och fantastisk jag än är, kommer jag aldrig kunna ändra timmarna.