Snark-katt

Ligger i sängen nu igen, som jag gjort hela dagen. Än så länge hjälper inte medicinen, har fortfarande lika ont.
Katter är fascinerande, som om de känner sånt på sig. Sprinter har hoppat upp i sängen och ligger tätt bredvid mig och sover. Mysigt, självklart. Men han snarkar nåt så förskräckligt. Väldigt konstigt egentligen. Sambo tror han har sömnapné... Jag vet inte vad jag ska tro. Men låter om honom gör det. Snark-katt.

Smärta och att ge efter

Snabbt och kort inlägg idag då jag inte klarar att sitta uppe.
Ringde urologmottagningen idag för att kolla om de vet NÅNTING om hur allt ska ske närmaste tiden.
Pratade med en sköterska som hade min journal framför sig, och såg att efter röntgen som jag har på fredag så ska jag få ett läkarbesök. Men det blir först på onsdag nästa vecka, då den urologen som har haft hand om mig har tid. Jag försökte lite fint be om att få en tid hos någon annan, men hon avfärdade det med att han (urologen) helst tar det här själv, eftersom han är den bäste de har, och han är insatt i mig och mitt problem.
Jag tackade för hjälpen och la på. Och sen var det kört. Grät konstant i en timme typ. Just den där urologen är den som orsakat den mesta av min smärta, jag vill inte ens vistas i samma rum som honom. Men jag är för "feg" för att säga till att jag vill ha en annan. Jag och sambo ska hjälpas åt och fixa det här, men inte idag. Jag är inte i skick alls. För den ansträngning som blir av en sån enkel grej som att gråta, gör att jag får såna extrema smärtor. Jag gick och duschade och gick sen och la mig på en gång och tog tabletter, men smärtan har vägrat ge sig. Så jag skriver det här medan jag värmer min rispåse, och sen får jag ge efter och ta morfin... för smärtan måste ner, annars är det raka vägen till sjukhuset som gäller igen.
Och det vill vi inte!
Så. Ny dag imorgon. Nya tag! Tjo!

Höst och vinter

På Instagram lägger massa folk upp bilder på hösten. Höstlöv och färgglada skogar. Självklart är det i södra Sverige.
För häruppe är det vinter. Minusgrader varje dag, och vi har snö som ligger kvar på backen, bara några cm, men ändå, snö.
Till en dels glädje (läs svärmor, svärfamiljen etc) så har hela den här njur-historien lett till att jag börjat äta frukost. Ja utan att kroppen lägger av alltså. Jag får behålla allt jag äter. Och inte nog med det, jag äter faktiskt en skål med fil/yoghurt med typ kellogs special K- flingor med jordgubbar.... fast det är Ica's märke då. De är godare. Men jag vet inte vad de heter.
I alla fall, alltså inte nog med att jag äter frukost, jag äter mejeriprodukter till frukost.
Kanske är det en ren tillfällighet, att kroppen behöver det nu under hela den här processen, att jag får behålla det. Men har "vi" tur så är det bestående.
Har snart läst ut bok 6 i Harry Potter-serien. Ska börja på bok sju ikväll tänkte jag. Sen efter det ger jag mig på "Sagan om Drakens återkomst"... som lilla storebror tipsade om. Blir spännande!