Vila och semester.

Jag fick en tid hos läkaren i måndags. Bröt ihop direkt jag kom innanför dörren. Jag brukar vara bra på att hålla upp en snygg fräsch fasad oavsett,men nu kom jag dit osminkad, påsar av största storlek under ögonen, ögoninfektion under ena ögat, trött och kunde knappt gå. Det hela resulterade i sjukskriven på heltid tre veckor och sen på 75% i två veckor. Jag är slut. Både fysiskt och psykiskt. Han skrev ut starkare långtidsverkande smärtstillande och sömntabletter.
Har nu fått sova två nätter och känner mig piggare,men är ändå helt slut. Det tar tid, jag vet. Värken är under kontroll. Jag känner att jag har ont, men hjärnan säger att jag inte har ont, så musklerna slappnar av. Ska bli skönt att komma iväg till värmen.



Det känns skönt att ha blivit sjukskriven. Man slappnar av på ett annat sätt. Annars är det första jag tänker på när jag vaknar "kommer jag orka idag? Hur ont har jag? Klarar jag att jobba?" Följt av dåligt samvete.
Nu kan jag vakna i lugn och ro, slappna av och bara vila. Och det är okej att göra så.

Vi ska ju som bekant till Turkiet och faktum är att vi väntar på planet nu (vi har folk som bor hos oss så ingen idé att komma och tjuva något). Kommer ni ihåg baddräkterna jag beställde från USA? De skulle ju levereras TIDIGAST 13 juni. Alltså missa dem innan vi åkte. Men, idag när jag kom hem från jobbet (var och lämna intyg) så kollade jag i postlådan och där låg ett litet paket från USA!!!!



Hur fränt är inte det här då? Jag blev så glad och helt upp i as så jag tröttade ut mig själv. Kroppen pallar visst inte så mycket. Fick sätta mig och vila tio minuter innan jag kunde fortsätta med packningen.
Jag SÅ kommer vara coolast i Turkiet!

Igår gjorde jag förresten fransförlängning. För att slippa måla mig utomlands. Det var inte så läskigt som jag trodde det skulle vara. Kändes knappt. Jag valde volym framför längd eftersom jag har rätt långa. Men det blev en längre variant ändå också. Hon hade två längder och den kortaste var som mina egna så då tog vi den längre varianten. Dock känner jag att de nog blev lite för långa och lite väl mycket. Men om jag "fyller på" om några veckor blir det nog single flairs, alltså ett mer naturligt utseende. Men ja. Det är fint och man vänjer sig nog om några dagar.




Nä. Nu är det snart dags att gå på planet. Så adjöss tills vidare. Vi höres!
(Och ja, jag ska vila och ta igen mig. Lovar.)


Dags för en tripp till läkaren.

I helgen gick det ganska bra. Vi var iväg till Dorotea en sväng mellan fredag och lördag. Och lördagen kunde jag gå nästan felfritt och det enda förutom smärtan var att jag var trött. Men det kändes över lag bättre och det märktes att det började gå över. Jag fick mina naglar fixade av Nina inför Turkiet. Sååååå himla snygga!



Vi satte oss i bilen hem och efter några mil kände jag sån där extrem smärta igen. Väl hemma hade jag svårt att gå normalt igen. Det blev en vaken natt igen, tror jag la mig runt tre eller fyra.

Igår var det kakfestival här i byn. Jag hade lovat att baka lite och som tur var hade jag gjort det i förväg. Det var i klubbhuset vid fotbollsplan. Man betalade 40 kr och fick dricka kaffe och käka hur mycket kakor man ville. Jag var däremot inte på något kak-humör så jag åt bara två småkakor. Det var även match för fotbollslaget så vi satt och såg matchen. Tyvärr blev det förlust, men vi får hoppas de vinner nästa match.

Men jag var som sagt dålig igår med och imorse vaknade jag med kramp vid kl sex, och tyckte att livet sög. Så jag ringde vårdcentralen och har fått en tid kl två. Hoppas på någon ny form av smärtlindring och nåt som får en att sova trots smärta. Och sjukskrivning kanske. Men vi ser väl vad de säger.