Att i princip alltid behöva gå tillbaka för tidigt.

Det är inte okänt direkt att jag är i en sämre period igen. Från att ha mått relativt, väldigt, bra en väldigt lång period har det nu gått ganska fort neråt. Och egentligen beror det inte på något. Såhär är det ibland. 
Jag och en vän som är i princip samma sits pratade om det här idag, att vi med kroniska sjukdomar inte kan göra något åt det. Och det är självklart frustrerande för de som står bredvid och inget kan göra. De kommer med tips, råd, vädjanden, men inget hjälper. I 9,9 fall av 10 är det redan något man testat. Men det är ju inte så att man inte vill bli frisk. Gud jag skulle göra nästan vad som helst för att få leva ett friskt liv.
Som sista timmen på jobbet idag, trots full medicinering så spelade det ingen roll om jag satt, stod, halvlåg eller nånting. Kroppen bara skakade och det kändes som jag hade hög feber. Vilket jag troligen hade. Och från att ha kunnat gå någorlunda normalt sista dagarna kan jag nu knappt belasta benet igen. Det enda jag egentligen hade velat göra var att ligga ihoprullad i en boll i ett mörkt hörn nånstans och gråta.
Varför stannade jag inte hemma på morgonen då? Eller åkte hem?
För att jag redan varit hemma en vecka från jobbet med stark smärta och slutet på förra veckan även feber. Men i o m att jag var feberfri igår och smärtan var hanterbar valde jag att åka. Annars hade det varit att ringa läkaren och försöka bli sjukskriven. Och absolut, det är ju ett alternativ. Men grejen med en sån här sjukdom är att imorn kan jag lika gärna vara i princip frisk/smärtfri. Jag VILL ju inte gå hemma. Jag vill inte vara sjukskriven.
Har jag ett ansträngande jobb då? Nope. Jag sitter vid en dator och blippar.
Jag brukar ofta själv skälla på de som är sjuka och går till jobbet, och folk kan bli arg på mig för att jag inte följer mina egna direktiv. Jag försöker intala mig att skillnaden mellan de som är sjuka och mig är att de smittar och det gör inte jag.
Men, nackdelen för mig och mitt tillstånd är ju då att jag allt som oftast måste gå tillbaka alldeles för tidigt till jobbet. 
Jag längtar tills snön kommer och det blir stabilare väder. Då är det lättare att hålla koll på immunförsvaret och inte dra på sig onödiga förkylningar som förvärrar allt.
Jag önskar att allt gick att lösa med hjälp av att hetsäta goda saker.
 
 

Äntligen hemma

Och jag tror aldrig jag har saknat min TENS-maskin så mycket som de sista tre timmarna hem. Tabletterna börjar ju verka efter en timme ca, håller i två timmar. Och jag måste ha sex timmar mellan varje dos. Så jag har då ett "glapp" på tre timmar som ibland kan vara i princip outhärdliga. Då är tensen bra. 
Så nu ligger jag hemma, i min säng, på min kudde, och är uppkopplad med fyra st plattor på mage och rygg. Underbart!
Nu ska jag sova. Har sovit ca 9h sammanlagt sen i fredags. Det tar på en. 
Nighty night 

Sömnlös

Jag blir galen. Är så obeskrivligt trött hela dagarna. Ibland bara slocknar jag i soffan. Idag på eftermiddagen/kvällen var jag så uttråkad, och trött, att jag somnade tass i tass med Lillkissen. Sov typ 2-3 timmar. Var jättetrött ett bra tag men höll mig uppe lite till. Sen såg jag klart bondfilmen på fyran. Gick och la mig. Läste lite. Löste lite korsord. Somnade nästan så jag släckte och tänkte sova.
Det har nu gått en timme och jag somnar inte. Jag har ju sömntabletter men nu är det ju för sent att ta en sån. Då kommer jag inte vakna i tid imorn.
Varför ska det vara så satans svårt att få sova och få vara utvilad? Just nu är det nog smärtan som stör. Jag har ju tagit tabletter men det är som om något pyr invändigt. Kroppen får ingen ro liksom. Man kan känna hur det rör sig i muskler etc.
Ja ja, vad är en bal på slottet.

Vi (läs sambo) försöker äta nyttigare och minska på socker etc. Så jag har provat två nya saker. Rawfood-brownies och raw-bollar.
Faktiskt riktigt goda. Fast jag gjorde några bollar med pärlsocker, för min skull. Men de är bra, lindrar sötsuget, är mättande. Man äter inte så många. Tror mamma skulle gilla de här faktiskt.