Förra årets reaktion på vintertiden

Tittade för nyfikenhetens skull igenom oktober/november förra året i bloggen för att se hur jag skrev om vintertids-omställningen då.

Gott folk, det var likadant då.

Utdrag ut inlägget från 2010-10-31:

"Det här med tidsbyten är inte min grej. Idag vaknade jag med jordens huvudvärk, känns som att någon kört över huvudet på mig några gånger. Bläääähä."


Eller t ex det här utdraget ur ett inlägg från 2010-11-01:

"Vi börjar med igår. De flesta av mina jobbarkompisar vaknade upp bakfulla och jävliga. Men inte jag. Jag vaknade upp vintertidsbakfull, eller vad man ska kalla det. Jordens vidunderligaste huvudvärk, inget hjälpte.
På eftermiddagen låg vi i en hög i soffan och sov. Och senare på kvällen skulle vi iväg på en comedy-break-beatbox-dance-show i Sagagallerian. Ingen av oss orkade egentligen men hade gått med på att beställa biljetter redan på fredagen, då var vi pigga.
Men det överträffade våra förväntningar helt. Showen hette "Flhip & Flhop" och utfördes av två britter. Den var jättekul och vi skrattade och imponerades av både sång och dans och komedi i 70 minuter.
Väl hemma hade jag räknat ut hur jag skulle göra på måndagen.

Ni förstår jag och vintertid kommer som sagt inte överens. Min kropp klarar inte av den där omställningen. Den har sina rutiner. Så jag räknade ut att om jag går upp klockan fem idag, då tror kroppen att klockan är sex, alltså den tid jag brukar gå upp. Men då har jag ju en timme över, som jag kan träna yoga på, då detta program är 50 min. Perfekt! Sebbe frågade om jag själv trodde på det, och jag sa "JA!" för det SKA GÅ att lura kroppen.

Tji fick jag. Vaknar jättepigg klockan 4, fast med jordens huvudvärk. Tänker att jag somnar om en timme till, men lyckas bara sova en halvtimme. Klockan 5 ringer klockan och jag vill bara dö. Huvudet spränger och det värker i hela kroppen. Död åt vintertid.
Iaf tar jag mig upp kvart över sex, tar en huvudvärkstablett och åker till jobbet."

Smlatipacktitaent

Ibland är det bra att ha en bil som säger åt en när man ska växla.
Och jag kan ge exempel på varför.

För det första ska man inte ge sig på att försöka komma ihåg ordet "simultankapacitet" eller ens försöka uttala det.
Någonstans mellan hjärnan och munnen går det snett och ut kommer bara "smlatipacktitaent"

Man kan även köpa en French Hot Dog, gå ut från macken, glömma att det är en varm korv man håller i handen, ta en tugga av den, bränna sönder tungan, och inte kunna förstå varför chokladgrodan med vaniljfyllning är så satans varm.

Eller vad sägs om att stanna på Ö&B på vägen hem, gå in, komma ut 10 minuter senare med bl a lakrits, nagellack, hårnålar, handtagsskruv, klösleksak till katterna, rundborste med mera... sätta sig i bilen, och 3 mil senare komma på att det var en iskross jag skulle köpt  så jag kunde göra en riktigt fin caprinhia när jag kom hem så jag kunde förtränga alla dumma saker jag gjort idag.

Eller varför inte den klockrena gärningen imorse när jag helt slut i kroppen drar på mig min tjocka vinterjacka och tungt fodrade vinterskor, fast det skulle bli 11 plusgrader idag.

Ja ni fattar poängen.
Tidsomställningen är inte min bästa vän.

Men då har man tur som har alldeles underbara kollegor/vänner som finns där för en när man inte är i sitt bästa esse.
På jobbet har jag två särskilda av just denna variant. Den ena är en tjej på kontoret och vi kommer väldigt bra överens och hon förstår mig, och det hon inte förstår tycker hon är kul och skyller på att jag är värmlänning, vilket faktiskt oftast förklarar saken.

Sen har vi en grabb som sitter i Malmö.
Vi har utvecklat en "jag-ringer-dig-när-jag-känner-jag-inte-orkar-mer"-relation. När det helt enkelt blir lite väl mycket och man behöver andas lite.
Ni kan inte ana hur fruktansvärt skönt det är att ha en sån person.
Som jag sagt tidigare är det ett ganska krävande jobb psykiskt, och om man dessutom plussar ihop det med den här typen av dag, ja då blir det ju som det blir.

Men då, när man känner sig som mest virrig, ringer Jesper. Och så finns det utrymme att bara... ja i mitt fall idag; Fortsätta vara förvirrad men iaf ha någon i andra änden som inte skrattar alltför mycket åt en!

Jesper: Jag har läst igenom din blogg och det finns inte ett enda inlägg om mig!!!
Jag: Har du läst igenom HELA? På riktigt?
Jesper: Ja sen jag fick reda på den iaf.

Det var inte så länge sen han fick det. Men visst hade det varit läskigt om jag hade skrivit om honom innan jag ens kände honom eller visste vem han var?!
(Ja just det Jesper, det hade du inte tänkt på va? Va?! VA?!)

Men vad jag menar är att det iaf känns skönt att ha några man kan skämta med, prata med, bara vara med. Såna där sköna människor.

Så ni norrlänningar som läser här, ingen som vill adoptera han och hans tjej så de måste flytta upp hit? Det hade ju varit ganska fränt!


Nu är det bara 1 vecka och 5 dagar kvar, plus minus, tills man börjar bli normal igen.
Får bara hoppas att det inte kommer en fullmåne på det här.
Jag tror jag begraver mig i soffan med en film så länge... tills jag orkar ta reda på det.


(Förresten... nån som skulle vilja ta på sig att bygga en hemsida åt mig? Jag kan ju inget om sånt där....)

Vadå, jag är ju blond?!

Ja, så heter min nya kategori, där man i princip kan lägga allt som är ganska kul och typiskt mig.
Som det som följer nu.

En sms-konversation med en vän:

Vän: Har du recept på tradolan?`:)
Jag: Öhm nä. Man kan inte göra tradolan själv! :P


För er är det säkert självklart och inte ett dugg roligt.
Men här kommer det roliga.

Fyra timmar efter att jag svarat insåg jag att hon inte menade recept för att tillverka, utan recept för läkemedlet på apoteket....

Det är bara en sån där dag igen ni vet.

Men, vadå, jag är ju blond?!