Jag lever...

Om någon undrar alltså. Vet jag är sämst på att uppdatera här.
Jag började jobba heltid för två veckor sen, men har nu fått gå ner på 75%. Anledningen till det är att när jag kommit hem efter att jobbat heldag så har jag haft så ont att jag inte klarat av att träna.
Vi ska se om det blir bättre nu.
I övrigt har jag vart hemma igår och idag, med väldig magsmärta... känns ungefär som när man är magsjuk... men jag spyr inte. Jag har bara ont.
Och nä, det är inte njursmärtor på något sätt. Det här är en egen smärta. Jag tycker inte jag gör något annat än sover, så kroppen behöver väl det. Men man blir lite rädd att man sover för mycket. I måndags råkade jag somna i soffan, och sov 6 timmar. Idag somnade jag om vid 9-tiden och sov till 14.00 ca, Förstår inte varför jag är så trött. Men men, det finns väl en mening med allt antar jag.

Förresten...

Det är begravning nästa fredag för min kollega. Och hur gärna jag än vill vara där och stötta min andra kollega, hon som mist sin make, så kommer jag aldrig klara av det. Begravningar gör en ledsen. Dels för den som nyss gått bort, men de river också upp gamla ärr från tidigare bortgångar. Och i alla fall jag kan inte hålla emot sånt. Jag blir påmind om allt och gråter hysteriskt, för alla som gått bort i min närhet.
Och jag är inte i ett sånt läge att jag klarar av det just nu. Fysiskt.
Jag får komma på nåt annat sätt att stötta henne.

Uppdatering

Efter att jag var på smärtkliniken skulle ju smärtläkaren ringa mig en vecka efteråt. Hon ringde aldrig.
Jag hade ingen aning om vad hon ville gå igenom om hon hade ringt, så jag brydde mig inte mer med det, utan fortsatte ha kontakten med min läkare på urologen.
Kanske fel av mig, men det var så jag uppfattade det. Och min läkare på urologen hjälpte mig så gott han kunde.
Idag ringde jag mottagningen igen för det är tänkt att jag ska börja jobba heltid på måndag. Det här är ett beslut jag själv tagit eftersom det känns som jag vill komma igång. Psyket pallar, och jag hoppas kroppen gör det med. Jag får helt enkelt vara lite försiktig.
Men. Jag ringde dem för jag vill ju liksom veta vad som är fel med mig. Varför jag har samma smärta fortfarande. Trots medicinering.
Sköterskan jag pratade med imorse läste upp en notis från smärtrehab där det bla stod att om jag hade problem vid återgående till jobb så skulle jag höra av mig till en smärtenhet på hälsocentralen. Men när jag beskrev mitt fall tyckte hon att jag nog skulle prova ringa till smärtrehab och fråga dem hur jag ska gå vidare.
Så sagt och gjort ringde jag till dem. Pratade med en sköterska/receptionist som tyckte att det här absolut var ett fall för mig smärtläkare där. Speciellt eftersom hon inte ringt upp mig. Så hon skulle jaga rätt på henne åt mig.
Medan jag stod och hängde tvätt nu på eftermiddagen ringde hon.
Hon hade helt enkelt missat/glömt bort att ringa mig.
Vi kom överens om att höja dosen av den medicin jag tar på kvällen. En biverkning som många får problem av är att de bli trötta. Men den har inte jag fått. Det spelar ingen roll om jag tar tabletterna eller inte, de påverkar inte min trötthet på det sättet. Min trötthet beror på störd nattsömn och konstant smärta.
Så nu tar jag 50mg på kvällen, och ska även då ta 25mg på morgonen (eftersom jag inte blir trött som sagt). Funkar det och smärtan försvinner lite mer, ja då kanske vi ev kan minska på den andra medicinen istället.
Så. Måndag den 21/1 ska hon ringa mig och se hur det har gått. Om jag känt någon skillnad. Och om hon mot förmodan INTE skulle ringa då, då måste jag snabba mig och ringa till dem så fort som möjligt så det inte tar så lång tid som nu (var hos henne i November).
Förstår att de har mycket, men om hon liksom bokar in en dag, då förväntar man sig ju att de själva ska kunna hålla koll på det. I en kalender eller nåt sånt.
 
Men men. Vi provar det här nu. Funkar inte det, då ska jag antagligen få komma tillbaka till henne och göra nya tester och ev. få ett smärtrehabiliteringsprogram av ett sånt team där (som består av många olika typer av yrken/specialiteter).
 
För det är ju det som jag vill ha reda på. VARFÖR har jag ont? Vad BEROR smärtan på? Kommer det här vara en livslång BESTÅENDE smärta?
 
Annars då? Jo tack det har gått bra att jobba 50%. Det har vart skönt att ha timmar på eftermiddagen att syssla med annat, träna och sånt.
Träningen går bra. Jag kör pilates varje dag och idag var jag ut och sprang. Eller först promenerade jag snabbt uppför en lång backe, och sen joggade jag tillbaka så långt jag orkade, vilket var betydligt längre än 20 meter. Så min kondition och styrka börjar bli bättre.