Nu jäklar ska ni få höra på saker (långt inlägg)

Än en gång, ursäkta att jag är SÄMST på att uppdatera. Varje dag tänker jag "Kom igen, öppna appen i telefon, det går fort, skriv nåt, vad som helst"... men ingenting. Så nu har jag då istället hur jäkla mycket som helst att prata om. Frågan är vart vi börjar....
 
Kanske tar vi det här först. Massage. Min älskade nya bänk har äntligen kommit. Jag skulle på roadtrip (kommer till det) och hade gärna velat haft med den, jag skulle åka förrförra lördagen. Och på fredagen fick jag ett sms från min lärare att bänken hade kommit! Så jag raceade dit efter jobbet och hämtade den. Även fast den "bara" väger ca 16-20 kilo, så är den så jädrans otymplig att den är skittung att bära. Jag måste verkligen börja träna på allvar igen och få upp lite muskler, för bara att bära bänken kommer ta slut på mig.
Men, som vanligt är man superoptimistisk när det kommer till tidsplanering så det blev inget masserande under resan. Bänken låg kvar i bagaget hela tiden. Så när jag kom hem och hade packat upp allt så tog jag in den och provade att montera ihop den. Jag hade även vart iväg till Ikea med mamma och köpt massa handdukar och några filtar.
 

En vinröd variant.
Så ja, nu kan jag dra igång med masserandet på fritiden på allvar.
Är det någon som är intresserad, så hör av er till mig. Om ni inte har mitt nummer eller Facebook, skriv en kommentar här på bloggen så kontaktar jag er. Alla kommentarer måste godkännas av mig innan publicering så ni kan skriva vad som helst, jag lägger inte upp era kontaktuppgifter utan tar i så fall bort kommentaren när jag skrivit ner den själv.
Priser:
Delkropp 30min: 180:-
Halvkropp (arm/ben) 45 min: 220:- 
Helkropp 60 minuter: 260:-
Helkropp 75min: 300:-
 
Tillbaka till storytellingen då.
Roadtrip. Jag bestämde mig för ett tag sen för att gå på ljusparty hos min svägerska, och tänkte att jag kunde ta en resa genom Sverige då, sådär som vi brukar göra ibland. Fast den här gången var jag själv då.
Först plockade jag ut min nya bil på fredagen förrförra veckan, efter jag hämtat min bänk. Sedan på lördagen åkte jag till Dorotea och gjorde naglar hos min andra svägerska. Efter det sladdade jag vidare till min faster i Östersund. Där tillbringade jag två dagar och vi tog det bara lugnt och umgicks, väldans trevligt! På tisdagen satte jag mig i bilen igen och började åka ner mot Värmland. Det är lite dålig täckning hos faster så min mobil började gå bananas när jag kom några mil från dem. Och då fick jag ett dåligt besked, som jag återkommer till här efter detta. Men tack vare det så satt jag mest i telefon hela vägen. Det var väl kanske 3 timmar av 6-7 som jag inte pratade i telefon. Men, det var bra på ett sätt för tiden gick fort och jag hann inte tänka så mycket på att det var lång bit att köra.
Kom fram till Värmland på kvällen och bestämde mig för att hoppa in hos min plastmamma och säga hej. Vi satt och pratade ganska länge och jag sa till slut att hon var tvungen att säga till om hon ville lägga sig, för då åker jag. Vi kollade klockan, 20:06, och bestämde att det gick bra ett tag till. Vi fortsatte prata, umgås och gå igenom saker. Efter ett tag började JAG känna mig trött och sa att hon nog borde sova. Vi kollade klockan igen, på datorn, och den stod FORTFARANDE på 20:06. Då rörde hon på muspekaren och skärmsläckaren försvann, och då var den 21:37!! Hon har en sån där skärmsläckare som är "genomskinlig" med massa bubblor som bubblar runt på skärmen. Inte tänkte väl vi på att bakgrundsbilden då låses.
Så jag åkte därifrån och hem till morsan. Hon hade bäddat redan så det var rätt skönt, kunde i princip bara lägga mig. Efter vi pratat lite först och jag terroriserat Kacken (mammas katt Ludde som jag kallar Kacken).
 
 
Onsdagen började med lunch med morsan och säga hej på hennes jobb. Sen handlade jag och drog iväg till svägerskan som skulle ha ljusparty. Vi umgicks och pratade och lekte med lilltjejen, förberedde inför partyt och sen drog det igång kl 18. Vilket ledde till ännu en sak jag måste berätta om. Så därför tänker jag inte just nu förklara vad ett ljusparty är, för er som inte vet. Det kommer.
Torsdagen svängde jag och morsan till Ikea och sen hälsade vi på mormor. Hjälpte henne att hänga upp julgardiner i köket. Och sen drog jag vidare till Stockholm till brorsan. Men de hade fått veta under dagen att dagiset där brorsonen går på hade fått vinterkräksjuka, så jag hälsade bara på dem en liten stund medan lillkillen sov. Sen sov jag på hotell i Bromma istället. För på fredagen skulle jag titta in på min chefs kontor för ett litet möte (återkommer om det) och sen drog jag till vårt andra kontor för att träffa lite folk där.
Åkte sen till brorsan igen, de hade klarat sig från kräksjuka, och lekte med lillen hela kvällen. När han skulle sova så lekte vi flygplan in till sängen, och han dreglade över hela mitt fejs. Jättecharmigt :) Några timmar senare vaknar han och spyr. Yep. Så jag bestämde mig för att sova där, för var jag smittad redan var det ju ändå försent. Men antagligen var det bara nån förkylningsspya eller hostansträngning som gjorde att han spydde, för varken jag eller svägerskan blev dåliga. Bror däremot var jätteförkyld och hade feber. Men vi klarade oss.
Lördagen åkte jag hem. Var rääääätt så trött när jag väl var framme. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag orkade packa upp allt och städa undan. Jag borde ha slocknat på stört.
Den här bilden tog jag när jag var framme, 234 körda mil:
 
 
Och strax efter jag kommit hem var ordningen återställd i soffan. Lillkissen intog SIN plats på min mage.
 
 
Få se nu... bänk, resa....just ja. Dåliga besked.
På tisdagen drog ju min telefon igång som satan när jag var några mil från faster. Det visade sig att vi alla blivit varslade på jobbet. Jopp. Vi hade fått reda på det på morgonen på ett möte som hållits, så mina kollegor hörde ju av sig på en gång till mig. Det är några funktioner som de valt att flytta ut till områdena. Jag, tillsammans med några andra, har ju tex hand om Stockholm, så våra tjänster flyttas ner dit. Därför, även fast vi bara var varslade, visste jag att jag blir uppsagd, eftersom jag inte tänker flytta dit.
Så på kvällen ringde chefen, han hade ju haft som uppgift att meddela alla som inte var med på mötet på morgonen, och det hade tagit sin lilla tid att ringa igenom alla. Jag sa på en gång att jag visste redan, att jag lagt ihop två och två för anledningen, och att jag skulle till Stockholm i slutet på veckan, så om vi kunde ses då och prata om det då istället skulle det vara jättebra. Så därför träffade jag chefen på fredagen.
Åkte dit som sagt och vi satt och pratade i 1½ timme ca. Om allt och inget. Jag förstår fullständigt varför de tagit de beslut de gjort och anledningar. Sen att de väljer att göra det så fort, flytta ner allt alltså, det är väl rätt oförståeligt, men, inget att göra åt. Jag har jobbat tillräckligt länge (5 år, det ni!) för att veta att när ett beslut tagits, då är det så det är och det finns inget att göra något åt.
Men, vi är fortfarande bara varslade, uppsägningen blir 4 december. Och jag vet att jag gör min sista dag 31 mars.
Hur det känns? Jo. Faktiskt helt okej. Personligt sett är det nog bara bra. Min kropp kanske får en chans att återhämta sig en del. När man inte har den där psykiska stressen att man måste ta sig tillbaka till jobbet. Man måste bli pigg. Man måste orka med. Jag kan ta det i min egen takt. Bara slappna av. Kanske kunna klara av att träna mycket mera. Ja, få en chans att bygga upp kroppen helt enkelt. Men sen är det självklart skittråkigt att inte ha ett jobb, och speciellt ett där jag är jävligt bra på det jag gör och faktiskt trivs sjukt bra. Även om det är stressigt som fan emellanåt. This is what I do liksom. Men det är ju som det är. Beslutet är taget och det finns inget att göra åt det.
 
Jag hade ju ändå tänkt att starta eget så småningom med massage etc. Så nu kan jag ju lika gärna dra igång direkt med det. Vilket då leder till nästa sak jag skulle ta upp. Ljusparty.
När jag var hos svägerskan då på partyt så fick jag förslaget från bland annat mamma och min morbrors tjej att jag kanske skulle bli återförsäljare av det jag med. PartyLite heter det och är väldigt högkvalitativa ljus, vaxljus, som är väldigt bra. Jag älskar dem och tycker det är synd att jag inte stött på dem i Norrland. I södra Sverige finns det ju säljare överallt och många har partyn titt som tätt. Så säljaren gav mig en massa infoblad, vi pratade om det, kom fram till att jag har en ordentlig marknad häruppe iom att det är så få säljare. Och let's face it, det är mörkt 7 månader om året. Folk behöver ljus.
Så i måndags pratade jag med säljaren igen, som nu är min ledare, och hon hjälpte mig med registreringen. Jag har beställt mitt första startpaket och kommer antagligen ha mitt första party härhemma på Lucia.  Någon som vet redan nu att de vill haka på? Släng en kommentar så kontaktar jag er!
Men ja, min tanke är väl att ta det lugnt nu i början, medan jag jobbar fortfarande. Och sen bli mer aktiv när jag har mer tid. Prova på först och se om det blir nåt populärt eller inte. Jag tänkte liksom slå två flugor i en smäll då och använda det även som ett PR för mig själv som massör. Dubbel reklam liksom!
Och sen någon gång fortsätta och utbilda mig kanske som nagelteknolog.
Det finns så mycket att välja på här i livet!

Här ska det vara en rubrik,,,

Long time no see again. Jag har varit på resande fot en vecka och övrigt bara inte haft tid med bloggen. Det går i vågor det där.
Nämnde jag om blodvärden och sånt sist? Nä jag gjorde inte det va? När barnmorskan satte in staven så passade vi på att kolla lite värden. Blodvärdet låg på 133 så det var bra, och blodtryck samt puls låg väldigt bra också. Så det är ju alltid något.
Det gör fortfarande ont i armen av och till, det känns liksom som att det spänner och drar inuti. Ni vet när man har ett djupt sår som håller på att läka. Ungefär så. Fast det är läkt. Svårt att förklara. Men det värker ordentligt i armen av och till. Antagligen är det för att kroppen ska vänja sig vid att det ligger nåt i den. Har jag fortfarande ont när jag ska på återbesök till Lycksele så ska jag fråga om det ska vara så.
Och på tal om Lycksele, så ska jag dit på torsdag och göra en MT. Se ifall de ser nåt spännande.
Annars då? Jo... var i fjällen i helgen.
 

Där började det snöa som fan och det blev uppåt en decimeter typ med snö. På lördagen var det sånt väder att det knappt gick att vara ute. Så inget skoteråkande då. Men däremot på söndagen. Sambo använde min då hans nya står hemma i garaget. Det brukar vara så när de ska ut och jobba i skogen och dra timmer, då använder han min. Roligt tycker jag ändå att den blir använd. Jag har  ju inte lyckats köra så mycket, men den här säsongen ska det fanimej köras.
Att jag inte körde nåt i helgen berodde på smärtan. Den där "tre-dagar-före-mensen-drar-igång"-smärtan. Det började runt 20-tiden på fredag. Tog tabletter vid 21 när jag inte kunde stå upprätt. Vaknade vid 03.00 och trodde jag skulle spy. Lördagen gick ganska bra, kanske bara 7-8/10 på skalan i smärta. Men natten mot söndag, ingen sömn mellan 03.00-06.00 ca. Ont ont ont. Var helt okej sen på kvällen igår, och ingen mens som dykt upp, lite lätt färgade flytningar bara. Sov bra hela natten.
Vaknade imorse och höll på att dö. Fosterställning och andas. Meddelade jobbet att jag kommer in lite senare. Tar tabletter. Efter en timme har jag lika ont. Inser att det här kommer aldrig gå. Har för ont. Nästan så jag somnar/tuppar av. Meddelar jobbet att jag blir hemma. Är vaken till ca 10.00 sen har tabletterna tagit ner värsta smärtan så jag somnar. Vaknar typ halv ett. Helt förstörd. Åker till apoteket och tar ut mer medicin då de andra är slut. Handlar, åker hem, sätter mig och lägger pussel.
Det är en sån där dag där mitt huvud är min värsta fiende. Jag är hyperkänslig och kan knappt hantera något. Huvudet påminner mig om saker jag gjorde förr, dåliga beslut och livsval, visar det fina med allt som gör en melankolisk och ledsen, sen rent och skärt hat. Och medan jag pusslar tänker jag på alla gånger jag suttit på golvet hos morsan och pusslat med katterna. Här ligger lillkissen bredvid bara och sover. Jag ser den gröna mattan framför mig som vi hade i pianorummet. Tänker att jag vill ha ett piano. Minns min hemska pianolärare som fick mig att vilja gråta varenda dag. Minns den snälla pianoläraren på högstadiet som gjorde musiken kul igen.
Sen hör man på radion att det är fars dag på söndag. All reklam på tvn säger samma sak. Breven i postlådan meddelar samma. Glöm inte pappa på söndag. Vilken typ av pappa är din pappa? Taco-pappa? Tapas-pappa? Livsnjutar-pappa? Fredagsmys-pappa?
JA INTE FAN VET JAG!!! vill jag skrika till posten. Samtidigt som jag vet att jag överreagerar. Vi är många i världen som inte har någon pappa längre. Samma som att det är många som inte har någon mamma på mors dag. Eller nån Valentin på Valentine's day.
Äh. Jag är bara känslig. Skithormoner.
På onsdag har jag min första riktiga massagekund också. Fick sms imorse av min lärare att hon bokat in mig. Jag blir lite nervös. Jag har inte hunnit läsa och plugga. Jag har inte masserat någon på veckor. Kommer jag komma ihåg? Usch usch usch. Men det kommer nog gå bra.
 
Nu ska jag ta tag i mig själv, laga mat och sen lägga klart mitt pussel.