Att skulptera

Jag hade en plåtning idag igen med min fotograf. Jag var jättetrött, eller snarare ÄR jättetrött. Men upp och hopp och fixa sig i ordning. Jag lägger ju smink och hår själv. Och det är inte bara. Det är mörkt här och ljust där och lite rosa där och vänta lite tjopp en dust glitter där. Man måste skulptera ansiktet. Lägga en grund av olika nyanser för att få det att se bra ut, naturligt. Hur naturligt det nu kan se ut med massa smink. 
När det är riktig fotografering så gäller det att lägga mycket samt jämnt och ordentligt. Kameran ser allt. ALLT.

Men så satt jag och lekte lite i instagram med en bild jag tog när jag kom hem och bäddat ner mig i soffan. Ändrade ljus och kontrast och mättnad och en drös till saker.
Det här är originalbilden som till synes är jämn och fin:


Och här är den jag lekte fram. Man ser tydligt vart jag tex har concealer (de ljusa delarna) samt vart det mörka är inlagt. Inte exakt men på ett ungefär. 



Lite kul egentligen det här med bild. Kanske ska lägga upp nästa gång jag skulpterar ansiktet så ni får se "bakgrunden".

Dialekt

Jag är ju från Värmland, det är ju ofrånkomligt. Och spenderade många somrar i Göteborg. Och sen i Östersund. Och lite då och då har man ju flyttat runt. Överallt. Västmanland en veva. Och min första pojkvän var ju därifrån också. Västerås.
 
På mitt förra jobb var det en del som kanske väntade på att få se den där utflippningen av mig, som blev igår med spotlighten. Okej jag kanske överreagerade, men grav PMS och en massa hormoner från den där p-staven, tillsammans med smärta... ingen bra kombo.
Men iaf. Jag är ju en ganska lugn människa. Jag skriker inte. Jag brusar inte upp. Men när jag väl gör det, då brinner det ordentligt. Och man HÖR på en gång att jag är förbannad. För då kommer min västmanländska in. Det är många gånger när tex katterna gjort något sattyg som man ryter ifrån och jag låter skitlöjlig med den dialekten. Men det är bra, för folk förstår på en gång att jag är riktigt förbannad.
För annars pratar jag ju nån mix av värmländska-norrländska-göteborgska-stockholmska. Ja jag vet inte.
Men jag tänkte på det igår kväll, efter spotlighten där.
Först skrek jag på den på riktigt grov västmanländska. Ljudet som kom ur min mun var det. Men i mitt huvud är det riktigt grov värmländska. Där svär ja så möe så de bare brinn uttå hällvette å dä ä knappt ja själv förstööör va ja säg, dä ä redit grovft.
Men när jag är glad o käck, ja då blir det göteborgska rakt igenom.
Jag vet inte, jag är väl kanske nån hybrid av nåt slag, eller vad man ska kalla det.
 
När jag var liten sa de alltid att jag var en bortbyting, utbytt mot en trollunge. Eller ja, att jag är trollungen, och människan är med trollfamiljen där i skogen. Kanske är det så.
 

When a spotlight makes you loose it (lots and lots of swearing)

Så jag kanske hade lite ont då, och jag kanske skulle hämta tabletter i badrummet, och den där jävla förbannade pisshelvetiska spotlightsfaaaaaaanskapet bestämmer sig för att än en jävla förbannade gång lossna ur sitt förbannade jävla hål och trilla ner framför spegeln så den inte går att öppna, och kanske det inte gick att få tillbaka den jävla spotlightsfanhelvetesskiten som det brukar, och KANSKE att jag flippa ur helt jävla fenomenalt och stod och SKREK åt den där jävla förbannade pisshelvetiska spotlightsfaanskapet att den kunde dra till helvetet och bränna ihjäl sig och dränka sig i silikonfanhelvetes och sätta fast sig där, och KANSKE att jag bad den ta med sin andra jävla förbannade pisshelvetesspotlightsfaanskap till kompis som också trillar ner ibland, OCH KANSKE att jag MÖJLIGTVIS YTTEPYTTELITE överreagerar och gör en fööööööörbaaaannat stor höna av en liten jävla irriterande skitfjäder.
 
 
 
Jag vet inte hur ni gör men såhär gör vi värmlänningar. Vi bryter sönder en silikontub och pressar ur skiten med våra bara händer, sen kletar vi ner faanskapet med skiten, och när helvetet trillar ner likförbannat, ja då tar den kreativa värmlänningen över och får för sig att BINDA FAST spotlightshelvetet, medan den sen hysteriska värmlänningen skriker åt snöret att det kan dra åt helvete tillsammans med spotlightsfaanskapet och hans kompis spotlightspissfaaanskapet, och sen hämtar den väldigt beslutsamma värmlänningen TEJP.
FÖR VI TEJPAR SAKER.
 
Fuck you jävla spotlight.
 
(...ja jag kommer nog få en utskällning när sambon kommer hem och ser det här. Och ja. Jag tänker låta skiten ligga på golvet i badrummet och ALDRIG MER I HELVETE GÅ DIT FÖRRÄN SPOTLIGHTEN SITTER DÄR DEN SKA!!!!!!!)