Bildbomb grekland

Så okej, än en gång, jag är SÄMST på att uppdatera. Men livet har varit lite stökigt på  sistone och bloggen har inte varit prioriterad.
Men, vi var ju i Grekland för en månad sen drygt. Eller 1½. Fan jag kommer inte ens ihåg.
Chania. Väldigt fint, lagom storlek på hotell+område. Skönt väder, dock regn och stormvindar sista två dagarna men det gjorde inget. Var ändå ganska varmt.
Här kommer en bildkavalkad, Ni får väl fråga om det är något ni undrar.
 
 
Utsikt från vår "terrass". Vi hade ett stort rum med stooort badrum, väldigt fint. Och egen terrass. Så såhär såg det alltså ut rakt ut från den.
 
  
 
Till höger. Havet längst bort.
 
 
 
 
Vi åkte på Jeepsafari en dag. Off road upp i Vita bergen. Mitt i bilden typ ser man en liiiiiiiten damm. Den var GIGANTISK och vi åkte ända från kusten och upp hit, och då var vi inte ens högt upp i bergen.
 
 
 
 
 
 
Det växte en massa fräna buskar med bär som såg ut som en blandning mellan en litchi och... en sån där miniapelsin/mandarin-grej ni vet... glömt vad den heter. Den är bara några cm stor och man kan ha den i sallad etc. Iaf dessa bär på busken har jag glömt vad de hette, men när de är blodröda är de mogna, men väldigt beska. Så de plockas och görs marmelad på. Som ska vara god. Hittade aldrig någon att smaka dock.
 
 
 
En av stoppen var på en vingård. Vinprovning stod på schemat.
VÄLDIGT fin gård. Manousakis Winery och Nostos Wines.
 
 
 
Det här var väldigt intressant. De gör ALLT själva. T o m korkar. Så barkbiten som är nederst på bilden här (på tunnan) är hur de ser ut först när de kommer till gården. Har för mig det var portugisiskt (fan hur stavar man? Det var nog från Portugal iaf).
Sen går det igenom en process, som jag också glömt, och blir som biten överst. Och från den biten trycker de ut korkar till sina vinflaskor. Skitfränt iaf.
Samma bild nedan och även med hur deras lådor ser ut. De fraktar faktiskt till Sverige, så man kan gå in på deras sida och beställa vin.
 
 
 
 
 
 
Terassen vi satt på och provade viner. De var väldigt goda faktiskt. De hade t o m ett rött vin som jag tyckte om. Jag gillar ju egentligen inte rött.
 
 
 
Sen drog vi vidare upp i bergen.
 
 
 
I den här enkla, ytterst lilla stugan, bor en bonde/man. Stugan rymmer ett litet bord och en säng. Ingen el. Inget vatten.
Männen arbetar som får/getherde större delen av året och bor då uppe i bergen. Här tillverkar de ost som de sen kan sälja under vintern så de överlever den också. Men på vintern tar de med alla djuren och går ner till byn igen.
 
 
 
 
Oerhört spartanskt men väldigt effektivt. Här tillverkar de den absolut godaste ost vi någonsin ätit tror jag. De gör allt för hand, använder enkla redskap som sten som hjälpmedel för att tex pressa ihop osten. När de är klara lägger de ostarna i en "grotta" bakom huset, det är den där svarta dörren. De förvarar ostarna där och låter dem "mogna" eller vad det heter, tills de ska tas med till marknad och säljas.
Vi stannade på en taverna i en by nedanför och fick lunch (trerätters). Och där fick vi osten. I bergen, och speciellt Chania/kreta om jag förstod det rätt, så äter de inte så mycket fetaost, som vi andra förknippar med Grekland. Utan de äter den här. Den är gjord på get- och fårmjölk.
Jag önskar jag kunde komma ihåg vad den hette. Men pga EU's produktionsregler för sanitet så är detta inte en godkänd metod, så de får inte sälja i affärer/europa. Utan den finns bara lokalt.
 
 
 
En del av vita bergen. Får och getter knatar uppe på berget där. Små vita prickar. Vatten får herden genom en "källa" uppe på berget, så drar de en liten ledning ner så fylls ett kar.
 
 
När jag säger Off Road så var det verkligen så. Det är svårt att få med på bild hur BRANT den här vägen var. Och hur STENIG den var. Men på bilden här ovan, ni ser vägen svänger till höger. Och mitt i kurvan är det en väg upp till vänster. Den åkte vi på. Det går i princip rakt uppåt.
 
 
 
 
 
 
 
Sedan åkte vi till sista stoppet som var en bra plats på 1400m höjd eller vad det nu var, i vita bergen, och tog lite kort. Fantastisk utsikt.
Vårt hotell är låååååångt till vänster i bild. Eller rentav utanför bild.
 
 
 
 
 
Vi hade ju fint väder varje dag utom två. En dag spöregnade det så mycket att det blev små översvämningar lite här och var. På bilden ovan här så ser ni där vattnet slår ner på en sten. Det är som en liten pöl. Pölen är en grop på över en decimeter, och den är översvämmad.
Men det hindrade inte grabbarna från att bada i poolen ändå. De fortsatte med sina boll-lekar.
 
 
 
Sen tyckte de nog inte att de var tillräckligt blöta för helt plötsligt blev det vattenkrig.
 
 
 
När vi flög hem så tog jag den här bilden genom rutan. Ser ut som ett huvud. Ganska fränt.
Man fick åka buss från gaten till flygplanet. Vi var med i första vevan. Det duggade lite lätt då. Medan vi satt och väntade på andra bussen så började det ju hällregna igen. Så när den bussen kom så var folket från den så genomblöta att det bara rann av dem. ALLA kläder.
Så vädret var lite ombytligt.
 
 
Ytterligare en från-planet-bild på kustlinjen. Väldigt fint.
 
Vi köpte med ost från flygplatsen i Taxfree-shopen. Jag ska försöka komma ihåg att ta kort på etiketten.
Vi trodde det var sån jättegod ost, och det kan eventuellt vart den. Men när den var kall var den inte alls lika mjuk och smidig i munnen. Den vi åt på tavernan var liksom som att den bara smälte i munnen och var sååå mjuk. Den här kändes mer som en blandning mellan den och fetaost.
Men vi har som sagt en påse kvar.
 
 
 

Albert meets Crocodile Dundee at Hiroshima.

(Sagt med en dialekt som låter som en blandning av Bruce Waynes butler Albert och crocodile dundee)

Today I made a hugh and terrifying discovery, which made me come up with the extraordinary conclusion of moving our cooking oils.

Så vi satt och såg film. Sambo poppade popcorn i början av filmen medan jag låg i soffan och frös, som vanligt. (Här skulle jag skriva att man kan släppa dialekten och läsa som vanligt, men insåg sen vad kul det var att fortsätta, så fortsätt)
I alla fall. Vi ser film. Bad neighbours. Rolig och bra film. Vet ej hur lång den var. Den tar slut. Jag går för att ta mina mediciner. Ser att plattan är på fortfarande på spisen. På högsta fart. Hopp. Av med plattan, på med fläkten, upp med altandörren då det är frekkin cold outside. Och vänta. 
Och medan jag väntar och tittar på grytan som kunde ha stått kvar på plattan om vi haft riktigt otur, så slår det mig att den hade ju tagit eld, eftersom det är olja i den. Det har man fått lära sig på brandläger. Lämna aldrig en kastrull kvar på spisen för har du glömt plattan på så är det den där kastrullen som orsakar att ditt hus brinner ner.
Så jag tittar där och tittar förbi grytan och spisen. Tittar på alla flaskor med olja och eldvatten och vin och cognac som står precis bredvid i det här fallet den glödheta plattan. På en microsekund har min hjärna, som är sjukt bra på att överdramatisera  saker, dragit slutsatsen att när vi faktiskt råkar elda ner huset så är det tack vare de förbannade flaskorna som står där som färdiga livsfarliga frekkin Molotov-cocktails, bara väntandes på att råka hamna i elden och POFF BAM KABLAM explodera huset som värsta Hiroshima.
You get the deal liksom.

Så. De extremt överhettade oljeflaskorna står nu ute på kylning till imorn, då de ska få en helt ny plats i köket, så frekkin långt bort från spisen som möjligt. 
Och ja. Ni får gärna säga att jag har fel, att det inte är möjligt. I don't care. Det är samma sak som att jag TROTS lektioner om gasspisar, tycker att det är det farligaste man kan ta in i ett hus. Spelar ingen roll att de kan vara säkrare än en vanlig spis. Det är sjukt logiskt. Gas. Eld. Glömma gas på. Lika lätt hänt som glömma plattan på. Tända ljus. POFF BAM KABLAM. Hiroshima. 

End of story.

Jag ber om ursäkt om jag var otrevlig

Jag var till Lycksele i fredags till en läkare på kvinnoklininken, för att gå igenom allt om jag har endometrios eller inte. Och jag vet inte, vi sa väl inget speciellt. Jag drog det i stora drag, hon frågade inget direkt. Skrev ut en p-stav åt mig som jag ska sätta in nu på fredag. Hon gjorde en gynundersökning för att se så allt såg bra ut, samt ultraljud, och allt såg finfint ut. Sen beställde hon även en remiss för en magnetröntgen för att se om vi kan se någon endo. Känns skönt så jag slipper en operation i första skedet i alla fall. Sen tog de blodprov, kreatin eller nåt sånt. Vet inte.
Får jag röntgen inom 3 månader och de ser nåt vettigt på den hör de av sig till mig, annars ska jag tillbaka om 3nmånader oavsett för en kontroll hur det gått med allt. Så det blir spännande att se.
Lite smånojjig över det där med p-staven dock. Insättningen. De ska ju liksom skära upp lite i armen. Och sen är det ju 50/50. Antingen slutar jag blöda eller så kanske jag blöder ibland, eller hela tiden. Och sen den lilla, lilla biten att jag inte vill ha något preventivmedel i kroppen. Men, onödigt att oroa sig för något man inte kan påverka. Bara smärtan ger sig just nu ett tag är jag nöjd.
Men, nu är den senaste mens-perioden över, och jag borde inte ha så ont. Men jag har haft så ont att jag inte kunnat ta mig till jobbet. Knappt kunnat gå på höger ben. Och huggsmärtor som fan. Det är så pass mycket att jag faktiskt inte kan säga vilken smärta det är, om det är endo eller nervsmärta.
Men sen är det just det där, med ens huvud och tankarna. När jag sitter där i soffan och jobbar, och tänker för mig själv att jag är löjlig, jag har ju inte ont, varför sitter jag hemma och jobbar och ugglar? Det är ju inga fel på mig. Jag är en sån dålig människa.
Och även om jag ändå är väldigt bra på att stötta mig själv och tänka positivt så "glömmer" man bort det. Jag glömmer bort att jag går på dubbla citodon var 6 timme under hela dygnet, att jag sitter/halvligger still så kroppen får vila och inte anstränga sig. Så fort de där 6 timmarna gått och kroppen "kommer ikapp" så kommer även huvudet ikapp. Då förstår jag varför jag är hemma. Då förstår jag varför jag valt att göra som jag gjort. För smärtan är obeskrivbar. Och jag är så trött på den. Så sjukt sjukt trött.
Just nu är jag ingen trevlig människa, och jag ber om ursäkt för att det går ut över en del som inte förtjänar det. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag är arg, less, bitter och förbannad. Jag anser mig ha rätt till det. Alla har och utkämpar sina egna små helveten, så ni ska inte tycka synd om mig och glömma bort er själva. För jag klarar mig. Och gör jag inte det, ja då säger jag till. Då ber jag om hjälp.
Men just nu är det bara mitt huvud som spökar, och det kan bara jag göra nåt åt.