En ny inriktning

Idag har jag omedvetet fast medvetet gjort ett försök att ta ett sånt där typiskt vuxensteg.
Jag och en kollega satt och diskuterade idag över vad fort tiden går på vårt företag. Jag har snart jobbat 2 år och 2 månader där. Och det känns som jag började igår.
Det känns även som det var januari nyss, och vi går om några dagar in i augusti.
Vi kom in på drömmar, och vad man vill med sitt liv egentligen. Själv pluggar han till civilekonomi, och kanske är det han vill. Kanske nånting annat.
Och jag då? Jo jag berättade ju om mina djur/barn planer... Volontärjobb etc. Biståndsarbetare. Psykolog.
 
Och efter lunchens slut hade ett litet frö planterat sig i mitt huvud. Så jag började kolla lite utbildningar, kurser etc.
Det hela slutade med att jag gjorde en sen anmälan till en distanskurs 50% på 30Hp, Barn- och Ungdomspsykiatri del 1.
 
Tadaa!
Det går fort att plantera frön och få dem att växa, iaf i mitt huvud.
 
Sen är man ju sin egen fiende och tänker hela tiden "Hur i hela friden ska du klara det? Du kan inte ens det språket! Glöm det, håll dig till det du kan!!".
Men. Kommer jag (ens) in, ja då tänker jag satsa fullt ut på det. Jag ska inte ge upp. Hur svårt kan det vara liksom?
 
Mitt jobb? Jo, nu kommer den "provocerande" biten.
Jag tänker jobba heltid under tiden.
 
Det här är ett sätt att känna efter om psykiatrin/psykologin är något för mig, samt det här med att plugga igen.
Vem vet, jag kanske tycker det är asroligt, och äntligen får tummen ur att läsa till psykolog med någon bra inriktning (kriminal-, barn-, försvaret-).
Eller så tycker jag det är ett helvete.
 
Men, enda sättet att få reda på det är att sticka ut foten och känna efter.
 
 
 
En hemmagjord Strawberry Daquiri.
 
Och en dag på jobbet.

Det sket sig

Chokladkakan var inget god.
Det gröna skulle blivit Macarons. Det blev nåt löjligt som typ såg ut som det, och inte smakade som de skulle.
Jag kommer behöva fler mojitos.
Eller ren sprit.

I've lost my kak-mojo!!!!

Kakbak, temprament och operation

Vart ska vi börja? Kanske i omvänd ordning i rubriken.
Ni vet min extrema mensvärk? Kan ju säga att den här senaste omgången inte var nåt kul heller. Den bestod av tre omgångar supersmärta, med nästan en vecka emellan. Känner mig lagomt mör i kroppen nu.
Så.
Idag var jag på sjukhusets kvinnoklinik och gjorde ultraljudsundersökning. Jag fick en remiss för ett tag sen.
Allt visade bra, inga konstigheter vare sig i livmoder eller äggstockar/ledare.
Läkaren berättade att det finns något som heter Endrometrios.
 
"Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att livmoderslemhinna, eller rester av den, inte bara finns i livmodern, utan även utanför bland de inre organen. 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios" - HÄRIFRÅN
 
Dock kan man inte utläsa av ett ultraljud om det är det jag har. Det enda man kan göra är en så kallad titthålsoperation. Man blir nedsövd och sen gör de ett litet snitt vid naveln och går in och kollar.
Hon frågade om jag ville fundera ett tag på om det var något jag ville göra, men jag sa på en gång att jag inte behöver fundera. Jag vill göra den om jag får. För VAD SOM HELST är bättre än den här smärtan.
Så läkaren gjorde en vårdplanering och gjorde lite tester. Sen kommer en sköterska kontakta mig för provtagningar, hälsodeklaration och inför val av narkosläkare. Allt inom tre månader, och så får vi se när själva operationen blir, och vad den visar.
 
Nästa punkt i rubriken är då temprament. Vilket hänger ihop med resten av rubriken.
Jag överväger att gå en anger managment-kurs eller nåt ibland.
Igår bakade jag kakor. Eller, försökte.
Jag fick recept av svärmor på Mariannekaka och Kärleksmums. Man skulle använda en form som var ca 25X30 cm stor. Aha, långpanna tänkte jag och gjorde bägge kakorna i varsin långpanna.
Det gick sig inte så bra. Alls, De blev så hårda att de inte ens gick att dela.
Och med mitt temprament och knivar och slevar till hands såg det till slut ut såhär;
 
Kärleksmums:
 
Mariannekaka:
 
 
Den sista här fick jag ta i allt vad jag hade för att få den i två delar.
 
Så idag gör jag nya försök, med något enklare.
Gissa vad:
 
 
Samt en chokladkaka (färdig bakmix).
Omöjligt att misslyckas med.
Hoppas jag.
 
Men med tanke på min instabilitet i humöret nu efter gårdagens nederlag så har jag förberett mig med en egenblandad mojito gjord på Schweppes drinkmix.
 
 
 
Och som avslut. En låt.
Jag har aldrig hört någon låt med titeln "Matilda" som jag tyckt om. Men min kära vän Ida tipsade mig om Alt-J.
 
Lyssna och njut.