"död åt Aquaskum"

Varje gång jag blir lite sådär så jag inte vet vad jag ska säga, för att jag är irriterad eller något annat sånt där, ja då finns det bara ett uttryck som passar.

I den underbart underbara och bra filmen "Hitta Nemo", så installerar tandläkaren en ny pump i akvariet, efter ett misslyckat rymningsförsök av fiskarna. Bland fiskarna finns det en lila-gul fisk som är livrädd för bakterier... men han vill ju gärna ta sig ut från akvariet som de andra också önskar.
Den nya häftiga pumpen "Aquaskum" är så high-tech att den skannar akvariet med en laser var....nånting sekund. Gul-lila-fisken får ett snedspel och skriker med knuten fena:

DÖD ÅT AQUASKUM!!!!!!

Hittar tyvärr inget klipp på det här på nätet.... Ni får helt enkelt se filmen.

Varför denna långa förklaring då?
Jo, för nu är ett sånt där tillfälle!

Vilken dum människa fick för sig att skapa Tradera?!?! Jag hoppas evinnerligt att jag förlorar varenda auktion. Jag ska inte logga in där igen förrän jag får ett mail där det står att jag vunnit en auktion. Och då endast för att betala och lämna omdöme.
Vadan detta vansinnesutbrott och protest?
Jag kan ju inte låta bli den där jädra siten!!! Det finns ju ALLT jag någonsin velat ha där!! Ja utom en Chevrolet Impala 1965. Inte för jag har sökt efter en där. Tänker inte göra heller.

Död åt aquaskum.



Bild härifrån, fisken längst upp till höger.

Gröna brallor

Ja tatuerandet gick väl rätt så bra.
Jag är dock inte klar... Är tre blommor kvar uppe på låret... sen ska blommorna på nedre benet (de tidigare alltså) snyggas till lite... Har kanske en sittning kvar på det...
Igår låg jag i  nästan 4 timmar! Tyckte det var duktigt gjort av mig ändå!
Men sen var jag slut.
Helt.
Brent (tatueraren) sa åt mig att om jag kände snabba smärtor på olika ställen i benet skulle jag stanna på en gång på vägen hem, för jag kunde svimma. Kroppen var helt slut.
Men jag körde bara från holmsund till stora staden och sen parkerade jag på jobbet. Sambo fick hämta mig. Jag vågade inte köra för jag mådde verkligen skit. Hade nog aldrig tagit mig hem!
Idag är mitt ben 2-3 ggr så stort som det andra benet.
Bild är ingen idé att ta för man kan inte se nåt när det är så svullet.
Men det som är gjort är iaf i princip allt som är/ska vara grönt, är fixat... några blad kvar bara. Sen stora blomman på nedre benet. Det är helt sjukt vad snyggt det blir.
Ser ut som det är riktiga blommor och blad... som om det klättrar ut från benet... helt grymt! Värt vartenda öre att förbättra den. Faktiskt. Jämför man första vevan med den nya, så ser det ut som en unge har kladdat dit nåt blomliknande... medan en asduktig konstnär gjort resten.... Sån enorm skillnad!
Ont har jag, men inte alls som första gången jag tatuerade benet för två och ½ år sen. Det är spänt, ömt, blått på vissa ställen och svullet. Men hanterligt.

"läcker" färg dock som en tok. Hade glömt bort hur det är när man färglägger. Överflödsfärgen ska ju nånstans. Och det är ut från kroppen. Tänkte mig inte för när jag kom hem och drog på mig mina vita jamisbrallor.
Jag behöver inte ens titta i dem för att veta att de är gröna. Jag känner det...

Men. Nu ska trötta jag gå och sova...

Tanken har aldrig slagit mig förut

Det här med mitt ben.
Imorn ska jag ju tatuera mig igen. Fylla i "det sista"... färgen.
Halvångesten finns där, även om jag ändå också tänker "jaja, det är snart över... tre timmar bara!".
Men idag åkte jag till apoteket för att köpa lokalbedövande salva.
Efter mycket resonerande fram och tillbaka slutade det med en salva som heter Xylocain.
Det andra alternativet var Emla-salva, som jag vet är rätt så effektiv... Men dock kunde man inte smörja med den på mer än en 5-kronas yta åt gången... och dessutom håller det inte i sig så länge.
Jag vet inte hur många hundra kronor min blomma använder.... så alternativet att köpa, ja... säg.... 30 förpackningar (3 femkronor i varje) för 89 kr lådan.... bara för EN bedövning... Nja. Inte aktuellt.
Så.
Det blev 1 tub xylocain istället för 49 kronor.

Kom hem, tänkte att jag provar den för att se hur bra den fungerade.

Tog en nål och pickade på tre ställen där jag vet det gör jäääävligt ont.
Smörjde in med krämen.
Väntade de 5 minuter som "ger maximal effekt"...
väntade några minuter till... bara för säkerhets skull om jag skulle räknat fel.
Tog nålen.
Pickade.
Gjorde lika ont.
Väntade lite till.
Provade.
Gjorde lika ont.

Så för att se att krämen verkligen funkar, smörjde jag på underarmen.
Väntade.
Pickade.
Ingen känsel.

Kontentan av det hela?
Det är nåt allvarligt fel på mina ben, iaf höger.
Det verkar inte gå att göra det känsellöst...
Så det är bara att bita ihop och genomlida 3 timmars smärta.
Kul.


En annan grej, som däremot är lite kul, för mig, är en maträtt.
För många år sen gjorde jag alltid en skaldjurssallad, som Camilla lärde mig. Omåttligt populär och fruktansvärt god.
Men för 1½ år sen hände en liten "incident" som gjort att jag haft en aning svårt för skaldjur... och särskilt den där salladen.
Men idag fick jag ett sug efter den, så nu har jag gjort en.
Och satanes så god den är! Skulle kunna äta hela stora megabunken för mig själv!
Visserligen kan jag nog göra det med, sambo är duktig och umgås med byns fotbollslag. Skönt att han tar på sig den sociala biten i vårt umgänge-med-by-folket.