Äkta lycka
Sen slog det mig att han från trafikskolan sagt att det var svårt att veta när kursen skulle dra igång eftersom det är 18 grader ute idag.
Jag kom på då att han måste skämtat, så jag bestämde mig för att gå ut och hämta posten.
Jag satte på mig en fleecejacka för säkerhets skull.
Öppnade dörren, och där låg två paket.
Jag verkligen älskar vår postman. I början fick jag avier hela tiden och fick åka och hämta paketen. Nuförtiden har de lärt sig att jag får mycket paket så de lämnar dem helt sonika på trappen. Och de släpper dem inte bara där. De lägger dem jättefint, systematiskt. Texten åt samma håll, linje i linje med det andra paketet. Allt i sån ordentlig ordning att en annan perfektionist bara blir lycklig.
Dessutom, så har han/hon tröttnat på att vi inte har namn på vår låda, även om vi är de enda som inte har det, så häromdagen när vi kom hem hade de satt dit en adresslapp och våra efternamn. Så gulligt av dem!
Angående värmen då så stämde det. Det var fasenimej varmare ute än inomhus.
Och i paketen då? Ja, alla jeans och sånt jag budat hem från tradera.
Och som jag sagt, när jag ska prova nya jeans blir jag arg, ledsen och frustrerad eftersom ingenting någonsin passar.
Men så köper man 5 par jeans för ca 200 kronor på Tradera. Och man provar en efter en, och alla passar perfekt. Man håller upp dem, tittar på dem, tänker "det här kommer aldrig gå", stoppar i benen, och sen bara passar de så otroligt perfekt!
Jag hade ett par favvojeans. Nu har jag 6 st. Och inte bara Crocker. Till och med ett par Levis passade! Som jag aldrig får att passa annars. Jo, iofs, jag hittade ett par för några år sen som passade, 2600 kronor. Jag köpte dem inte.
För några år sen, ganska många faktiskt, medan jag fortfarande gick i skolan, så hade jag ett par gråa chinos från H&M. En äldre variant, inte som de som finns nuförtiden. De var inte kontors-aktiga och inte heller fest-aktiga. De var bara bra.
En dag gick de sönder, bortom all räddning, så de fick åka i soporna.
Och så budade jag hem ett par chinos från tradera, efter timmars letande efter något som kanske kunde likna de jag hade.
De här var mörkgråa, med kritstrecksränder på.
Och jag höll upp dem, insåg att jag aldrig kommer få på mig dem, sådär smal är ju inte jag.
Stoppar i benen, märker att midjan på dem är smal, så jag kommer nog aldrig ens få dem över höfterna.
Men till min förvåning så gled de på hur lätt som helst. Hur fint som helst. Och de satt hur jävla perfekt som helst.
Och det bästa av allt? De var nästan i princip som de jag hade för flera flera år sen.
Vad kan man säga?
Jag är så lycklig. Riktigt jädra lycklig.