mamaja - So how u doin?!

So how u doin?!

2014-10-20, 20:22

I fredags satte jag in en p-stav, den som de skrev ut i Lycksele.
Jag började morgonen med att gå upp tidigt och duscha så jag hade det överstökat, och sen bedövade jag området på armen där hon skulle sätta in staven med sån där Emla-kräm. So far so good.

Kommer dit, ställer lite frågor, får lägga mig på britsen och hon tar fram allt som hon ska använda. Innan hon lägger snittet frågar hon om jag har svårt för sånt där för då borde jag vända bort huvudet.

- Nej nej nej, jag tycker sånt där är skitintressant så jag kollar gärna. Om jag får alltså?

Så hon skar upp ett litet fint snitt i armen, kanske 1cm långt. Sen tog hon den där applikatorsaken som staven fanns i, eller ja, staven fanns i nålen som fanns på applikatormaskinen. Så körde hon in den ca 5-7 cm långa nålen in i snittet, längsmed huden, och när den var på plats tryckte hon på nån knapp på applikatorsaken och POFF så åkte nålen in i maskinen och lämnade kvar staven i armen. Jag hade bedövat bra så jag kände inget. Jo iofs, lite grann längst in, för nålen gick lite lite längre än vad jag bedövat, men det var hanterbart. Sen smocka hon på två suturtejpar och ett förband, och la sedan ett tryckförband för att jag inte skulle få sån blånad.

På kvällen tog jag av förbandet som hon sa att jag skulle göra, alltså tryckförbandet. Då hade även bedövningen gått ur ordentligt och jag kan säga att det gjorde ont. I armen. I hela armen. I armbågen. I Insticksstället. I armen.

Som vanligt blödde jag en hel del, så det var först senare på kvällen som det koagulerade. Och sen kom migränen. Kroppen pallade nog inte med mer smärta, även en sån liten grej som en ond arm. Så kvällen låg jag bara och ville dö. Trots två citodon i kroppen.

So far so good.

Sen kom söndagen. Jag höll på att göra nya gardiner till huset, och stod och strök i godan ro inför att sy just den panelen. Och då började jag störtgrina. Helt oprovocerat. Så jag sa högt för mig själv "Är det såhär det ska va alltså, kul". Barnmorskan hade "varnat" mig för att jag till en början kan vara väldigt ledsen eller arg, helt utan anledning, så jag visste om det och var beredd och att det var "helt normalt". Kul. On top of everything else. Sambo kom hem från fjällen på eftermiddagen och frågade hur det var med armen och smärtan och jag började grina igen. Kul.

So far, half that good.

Sen kom måndagen. Idag. Börjar med att försova mig, vaknar halv åtta. Alltså när jag egentligen börjar jobba. Känner mig konstigt nog förbannad på mig själv, vilket jag aldrig gör annars över en sån skitgrej, för lets face it, jag är rätt slut, min kropp behöver sömn.
Kommer mig iväg mot jobbet, tar upp jobbtelefonen och ser jag har ett missat samtal, lyssnar av mobilsvaret och får pyskbryt. Kollar jobbmailen och ser ett mail från en att vi skulle ta upp just det ärendet på fredag på mötet vi är kallade till. Jag ringer min chef som inte heller har en aning. Vi har inte fått kallelse. Jag....flippar ur. Men lugnar mig och tänker att jag löser det där när jag kommit in till kontoret.

Sen jag kom fram har jag blivit argare och argare för varje sekund som gått. Jag var så arg att jag nästan började grina, bara för att jag var så arg utan anledning. Okej lite anledning, men inte för att vara så arg.

So far not so good.

Skyndar mig iväg till min craniosacral-terapeut för behandling efter jobbet. Sitter i bilkö på E4an och lyssnar på:

Har känt lite av och till under dagen att jag har ganska ont, både nervsmärta och i magen/buken. Är på behandlingen och säger att jag nog har mensvärk, eller endosmärta, osäker på vilket. Men i och med att jag satt in staven kan man få en ny blödning, även om man nyss haft en. Och sen kan man ju givetvis blöda en hel del, eller inget alls, i fortsättningen. Det märks.

So far not good at all.

Ska vi sammanfatta?

Jag har alltså nervsmärta, dagligen, som senaste tiden varit en 5-8a på skala 1-10.

Jag har haft två veckors menssmärta/endosmärta på ca 9 av samma skala.

Med stark smärtlindring i kroppen alltså. Ni hajjar smärtan.

Jag hade PMS för två-tre veckor sen, alltså veckan före mens. Jag har rätt extrem PMS. Det är inte ilska, det är rage. Och brukar ha det i en vecka tills det drar igång.

Nu har jag alltså antagligen en ny omgång på g, bara med att smärtan i buken jag har nu, är den jag har dagen innan det drar igång, vilket betyder att jag har en hel veckas PMS, på en dag eller två.

PLUS

att allting är förstärkt nu pga p-staven.

Jag har alltså extrem smärta sen tidigare+mensvärk/endosmärta+extrem pms+utökad ilska och ledsamhet.

So far not good. Ever.

Så jag handlade lite på vägen hem. Och strax före jag kom hem började jag störtgrina igen. Skitkul.

Så sorry, jag tänker äta chips (eftersom jag åt halva chokladkakan i bilen hem och kommer behöva resten imorn), och sen mölja glass, och hata mitt liv. För evigt.

So how u doin?!

Dålig dag - I hate life