mamaja

Och när jag var i den åldern tog P3 över mer och mer i mitt radiolyssnande.

Och ungefär i den åldern träffades jag och en av mina kusiner som reste jorden runt med sitt jobb och hade testat på det mesta i matväg. Han skulle göra nåt litet tilltugg och jag var med och handlade. Och människan skulle göra nåt med pesto. PESTO. Den skräcken. Men väluppfostrad som man är så smakade jag och ville kräkas. Han suckade och sa "vänta du bara kära kusin, en vacker dag kommer du vakna och älska det och undra hur du kunnat slösa bort så många år med att inte äta det!"

Gissa vem som vaknade en dag för några veckor sen och kände att jag var tvungen att göra nåt med pesto? Och älskade det. Och undrade hur jag kunnat tycka illa om det. 

Fascinerande. 

Och oliver. En dag på väg hem från jobbet kände jag att jag bara MÅSTE ha oliver. Som är bland det snuskigaste som finns. Och utan att egentligen då ha några referenser så var jag stensäker på att det är oliver MED kärnor som är godast, och helst svarta.

Jag kommer ihåg när jag gick i åk 4-5 nånting sånt, och vi hade en pjäs. Ni vet det gamla programmet "En fyra för tre". Och min rollkaraktär skulle äta oliver direkt ur en burk. Jag grät floder för oliver var ju så hemskt. Så vi bytte ut det mot vindruvor. 

Sen har vi soltorkade tomater. Död och förbannelse vilket sattyg till...till... skitäckligt. Och en dag bara POFF, jag måste ha det. Och älskade det. 

Champagne. Musslor. Hummer. Kaffe. För att nämna några andra saker.

Varför skriver jag det här helt plötsligt? Ja jag sitter nu på ett café och käkar lite inför nästa kund jag har. Och tog en smörgås med salami och brie. Brie som är sååå hemskt. Och nu tycker jag det är skitgott.

Är det så att vissa saker är åldersbestämda när man ska börja gilla det? Eller är det en slump? Ödet? 

Oerhört fascinerande oavsett. Livet är för kort för att gå miste om underbara saker.

Så våga prova hörrni.