Förbättring på många plan
Det som skrämmer en mest är ens plastförbrukning. Fy satan vad mycket som är i plast. Man kunde trott att samhället skulle ha kommit lite längre när det kom till miljövänliga förpackningar. Usch.
Otroligt nog har jag lyckats hålla det där, alla dagar utom en när jag var superförkyld och hade hög feber. Men 1,23 L är verkligen min maxgräns. Som mest har jag fått i mig 1,6 L och då ansträngde jag mig verkligen. Men mådde förbannat dåligt. Det är som att kroppen inte kan hantera mängden.
Förhoppningen är att klara mig utan Alvedon också men iom att jag ätit citodon varje dag i nästan 2 år kan man inte bara sluta rakt av. De innehåller ju paracetamol och kodein, så jag "trappar ner" paracetamolet just nu.
- Högre intag av vatten = renande
- Bättre mat - tänkt mig för lite vad jag stoppat i mig
- Gått ner några kilo = fått bort en massa slaggprodukter etc
- Separation - gråtit ut livet, slippa oroa mig = inre lugn
- Fokus helt på mig själv
- Gjort saker helt i min egen takt
- Haft 2 riktigt ordentliga förkylningar som rensat ordentligt
Jag säger inte att jag inte har ont. För det har jag. Men från att ha kanske 6-8 i smärta trots tabletter, ligger jag nu kanske på 4-5 utan tabletter. Det är en klar förbättring.
Vissa stunder gör det ont eller retar liksom inne i kroppen, vilket gör att jag har mindre tålamod och är mer lättretlig. Det har hänt att jag fått raseriutbrott i bilen eller hemma, men efter en stund har det lagt sig.
Det är ju helt klart en form av beroende som jag haft. Det är så enkelt att bara ta en tablett och må bra. Men det är ju ett behövande beroende eller vad man ska säga. Har jag inte haft ont har jag inte behövt ta en tablett. Och klarat mig. En "narkoman" eller vad vi ska kalla någon som har ett beroende skulle inte klara att från en dag till en annan helt plötsligt sluta ta vad de än tagit.
Som sagt, varje dag i nästan 2 år har jag tagit nån form av smärtstillande. Det finns i kroppen hela tiden. Och trots det hade jag inga problem att "sluta ta dem".
Det är inte så att jag tänker plåga mig och vägra ta något om det verkligen behövs. Nä jag har allt hemma och med mig vart jag än går. Men så länge jag kan hålla i det här desto bättre.