mamaja

Jag var väldigt sliten när jag vaknade så jag låg kvar i sängen i flera timmar och läste bok, pratade lite med min faster, styrde upp lite midsommarplaner. Lyssnade på bra musik. Och när jag väl gick upp för att börja med allt jag skulle göra under dagen kände jag mig pigg. Smärtfri. Glad. Alltså på riktigt glad. Sådär så man bara vill dansa hela tiden. Vilket jag alltid gör när jag är glad.

Så jag slängde i ordning mig och alla grejer och drog iväg för att kolla på en stuga. Vilka fantastiska människor som hade den. Ni vet när man sätter sig ner med någon och det känns som man känt den hela livet? Efter 5 minuter? Precis så. Otroligt fantastisk gård. Lugn och ro.

När jag åkte därifrån kändes det som om jag har världens flyt just nu. Jag kanske inte får den, det får jag reda på ikväll, men oavsett bara känns det som att livet går lite mer åt rätt håll.

Åkte därifrån in till stan för lite ärenden. Dansade för fulla muggar i bilen, skrålade för allt jag var värd och spelade trumsolon med fullkomligt engagemang.

Och sen bestämde jag mig för att hänga med mig själv. Mig och mig. Min andra halva av mig. Släppa allt och bara vara. Äta god mat. Gå en sväng i skogen. Titta lite på nåt vattendrag. Ligga i solen. Sitta tyst och bara stirra in i skogen eller på himlen och bara vara. Sån själsro. 

Det är så skönt att bara kunna vara. Inte prata om man inte vill. Eller om man inte har nåt att säga. Tomt småprat är det värsta jag vet. Jag säger verkligen inget om jag inte har något att säga.

Skönt att inte behöva vara någon till lags. Skönt att få slappna av ända in i själen. Att bara få vara genuint lycklig. Varm och fluffig.

Jag trivs verkligen bäst med mig själv. Mig och mig.

Jag älskar varenda bit av mig.