Sötkopp och Skitkropp

 

Någon som vill byta kropp med mig? Please? Sitter nu med värmeflaska och en kopp te och försöker överleva tills jag kan ta medicin igen. Sötaste koppen som jag fick av två fina vänner som varit på Mallorca en veva.

Jag börjar på allvar tro att den där jäkla staven i armen har fått slut på verkämne. Har varit samma sak varje månad nu ett tag.
Stod och grejade i köket när jag kom hem förut och från ingenstans bara BAM. Troligen ägglossning. Jag höll på med disken och jag var så vansinnigt nära att ta gaffeln jag höll i handen och karva ut vänster sida av buken. Fly eller fäkta sägs det ju, men frågan är om inte det egentligen är samma sak. Fäktar man just då är det ju egentligen en form av fly inför det man står inför.
Well. Tur nog går ens sunda förnuft in jävligt fort och hindrar en från att göra såna dumma saker som karva ut sina organ med en gaffel. Allrahelst en dessertgaffel.
Men jistanes alltså. Det är så svårt att kunna förklara hur ont det faktiskt gör. Inte bara för er utan även för mig. Många gånger annars, när jag inte har så ont, har jag själv svårt att förstå hur ont det kan göra. Jag kan själv tycka att jag "minns överdrivet", att "så kan det ju inte vara", för att sen bittert bli påmind. Vansinne.
 
En annan faktiskt rätt tuff och jobbig grej med endometrios som många kanske inte så ofta lägger märke till, är uppblåshet och uppsvullnad av buken. Många gånger ser jag på riktigt långt gången gravid ut. Många gånger har säkert rykten hunnit börja komma för att sen försvinna så fort magen har lagt sig.
Men likväl som man lär sig dölja sin smärta för omvärlden så lär man sig dölja sin "gravidmage" med hållning och kläder.
Nedan bild är ett exempel på en ändå "okej" dålig dag. Övre bilderna står jag väldigt rak i rygg och axlar och drar automatiskt in magen en bit till, så mycket jag kan. Så som jag går hela dagarna. Otränad absolut, så det finns att jobba på, men man ser ändå lite svullnad.
Nedre bilderna är jag avslappnad. Varken drar in eller spänner magen. På morgonen den dagen hade jag inte överdrivet ont och var inte så värst svullen, jag var lite plattare än övre bilderna. Jag satte på mig ett par byxor som var rätt lösa i resåren och åkte till jobbet. Halvvägs in på dagen tyckte jag byxorna satt åt lite väl mycket och fick knyta upp snöret till resåren lite. När jag kom hem fanns det inget mer att släppa efter på. Jag hade alltså på några timmar blivit för tjock för mina egna kläder.
Och det här är alltså vardag. Många gånger hinner jag byta kläder 2-3 gånger innan jag hunnit ut genom dörren på morgonen. Och ändå i mitten eller slutet av dagen så är det ändå fel.
Vansinnigt frustrerande.
 
 
 
Ni kanske nu tänker att jag nyss ätit mm här, men nej. Jag stod och lagade mat men hade inte ätit sen lunch. Man skymtar även min ödletatuering och man kan tydligt se skillnaden i lutning på den. 
 

Kommentera här: