Vad är egentligen verkligt och inte?

Ja då var det ett tag sen igen då. Orken har verkligen inte funnits att ens slänga en tanke åt bloggens håll. 
Jag är fortsatt sjukskriven och mår sådär. Det är olika från dag till dag. Smärtorna är betydligt bättre än för en månad sen men ibland får jag såna där extrema anfall och ligger mest och vill dö. Så jag antar allt är som vanligt egentligen.
Sömnen är både bättre och sämre. Bättre på så sätt att jag faktiskt kan somna utan sömntabletter tack vare melatoninet, även om jag vissa dagar behöver ta sömntabletter också. Sämre är det att jag har nattsvettningar, mardrömmar, förhöjd och starkare puls, samt även hallucinationer ibland.
Idag har jag suttit nu och funderat i några timmar på natten som var. Jag vet inte riktigt vad som är sant och inte.
Jag drömde att jag drömde något riktigt otäckt, sådär extremt så jag skrek tills jag vaknade. Jag tänkte att det var tur att jag bara drömde att jag skrek sådär vansinnigt, för annars skulle väl någon tro att jag höll på att bli mördad. Pulsen återgick till det normala, jag kollade klockan och vände mig för att försöka sova igen. 
Och sen vaknade jag, av att jag skrek sådär vansinnigt, och tänkte att det var tur att jag bara drömde, att jag drömde, att jag drömde något otäckt och skrek sådär...
Förstår ni vart jag är på väg?
Jag har ingen aning om jag vaknat två gånger inatt av att jag skrikit för jag drömt något otäckt, eller om jag inbillat mig att jag skrikit för jag gjorde det i drömmen, och helt enkelt hallucinerat fram ett ljud som jag fått för mig väckt mig.
Jag brukar inte bry mig så mycket om sånt där, sover jag eller vaknar eller drömmer så skitsamma, men det här har verkligen stannat kvar. Jag har haft en obehaglig känsla i kroppen ända sen imorse. Och jag vet inte om det är pga vad det nu var som var otäckt i drömmen/drömmarna, eller om det är för att jag inte vet vad av allt som har hänt och inte.
Jag tror att jag tänkte för mig själv, i någon av uppvaknandena, att jag omöjligt kan ha skrikit och rört mig och varit panikslagen, för bägge katterna låg fortfarande och sov lugnt bredvid mig. Men frågan är ju NÄR de gjorde det, och OM de ens gjorde det.
 
Störd nattsömn och mardrömmar var en av biverkningarna på nya medicinen, förhoppningsvis lugnar hjärnan ner sig efter ett tag. Obehagligt är det iaf. Jag som aldrig brukar drömma mardrömmar som påverkar mig, drömmer kanske 5 av 7 nätter.

Kommentera här: